Aftonbladet – 5 oktober 1849, sida 2

landet af våra mest sanguiniska förhoppningar till mötes. Under det hennes sinne på luftiga vågor svärmade omkring uti aningens dunkel som alltid kretsar vår glädje här på jorden, inkom en domestik och öfverlemnade henne ett bref. Då hon igenkände stilen uppgaf hon ett glädjerop, åtföljdt af en saknadens suck... Jag går då att få veta mitt öde... Utan att bryta kuvertet satt hon der ännu länge orolig, grubblande, och betraktade utanskriften på brefvet; alltjemt hänförd af sin aningsfulla själs drömmar, fann hon någonting sorgljufligt uti att förlänga den ovisshet som betog henne. . Slutligen bröt hon sigillet och läste. Älskvärdaste tant, ni har så velat! Jag har för att gå edra önskningar till mötes användt alla medel, till och med de mest bizarra. Jag har gått ända derhän att kompromettera min rang som verldsmenniska; men allt måste ske för att lyda och tillfredsställa er. Jag tror mig hafva fullkomligt lyckats, åtminstone försäkrar man det. Emedlertid kan min nådiga tant ej ännu på några dagar. få tillträde till sina nya rättigheter och begagna vindsrummen. Jag profiterar af denna ödets hårda nyck som ännu ytterligare tvingar mig att genom företagandet af en liten oundgänglig resa, ännu vidare aflägsna målet för mina mest brinnande önskningars uppfyllande. Må det vara sagt oss emellan, helt varsamt; jag skulle blygas att i dag visa mig för edra ögon; väl vetande att jag då skulle ådraga mig, några af era qvicka och satiriska anmärkningar. 5 Ehuru då och då mycket fordrande och ej så nyckfull, är ni god, jag vet det, och tycker ej om svarta fläckar. . . pDet är just derföre, min sköna, förtjusande tant, som jag noga skall akta mig att ännu på