Aftonbladet – 4 oktober 1849, sida 3

derliore meddelas nar nedan ett sammandrag al hvad de handlingar, som kommit redaktionen tillhanda, framvisa. Den 9 Mars detta år företogs saken första gången inför ofvannämnde kämnersrätt, dervid först den märkliga omständigheten företer sig, att klagandens begäran alt jå, såsom oerfaren i rältegångsär nder, begagna rättegångsbiträde, af aktor bestreds ech af rätten ogillades (afslogs?). Härigenom afskars för Selling en rättighet, som troligen ingen annan domstol skulle förmenat honom. Derefter upplästes Sellings till justitiekanslersembetet ingifne klagoskrift, hvilken hufvudsakligen innehöll, att han den 23 September 41848 kl. 40 på aftonen ankommit med eget åkdon och häst till Westerås och der tagit in på gästgifvaregården, der en tjenstegosse, Liljeberg, blifvit ombedd att mottaga hästen och tillsäga om rum för natten åt den resande. Derefter begaf sig Selling till sin hustrus logis vid Smedje gatan, hos en fru Westån, som tillika håller krog, och derföre redan hade stängt sin port. För att slippa in bultade han sakta på. Härunder ankommo tvenne personer, hvilka han tillfrågade om det vore här fru Westn bodde. Den ene svarade jakande, men tillsporde derefter Selling: Hvem är ni? Hvarpå denne svarat: Jag är en menniska, och för öfrigt är mitt namn Selling, guldsmed i Arboga,. Han tillfrågades då om pass, hvilket han uppgaf innehafvas af hustrun, som i behörig ordning låtit det viseras och bodde i huset, och hvilken han sade sig söka. Härvid skulle den ankomne hafva fattat uti honom, ech då han frågade: hvem är ni min herre, som på sådant sätt behandlar menniskor, som ingen förolämpat, svarade: Jag är fiskal, och ni följer med. Då Selling härefter utan motstånd medföljde och föreställde Ekelund, — det var denne som sålunda betedde sig — att fiskalen beginge ett misstag, och att en sådan borde känna hvilka dokumenter en borgare behöfde för att resa mellan städer inom det län, der han bor, bad han dessutom Ekelund följa sig till gästgifvar.gården för att erhålla underrättelse om Sellings person. I denna afsigt medföljande Ekelund, hann likväl icke Selling längre än till torget, der han af Eklund öfverlemnades åt stadsvaktmästaren Bagelin för att insättas. Han fördes då icke allenast in i corps de gardet, utan i en mörk arrest derinnanför, hvarefter dörren igenbommades. Härifrån bad han en af vakten uppsöka stadsfiskalen och anmoda denne komma till stället, samt uppgaf flera aktningsvärda borgare i staden, som kunde om hans person lemna upplysning. Budet återkom med den underrättelse att fiskalen icke kunde träffas förr än följande morgon. Omkring kl. 4 på natten förmådde Selling vakten att låta honom under två mans bevakning begifva sig till gästgifvargården för att efterse sin häst och åkdon, hvarefter han återfördes till corps de gardet, der han fick förblifva till kl. tre qvart till 4 på morgonen, då korporalen Lindström på Sellings allvarsamma föreställningar och mot hans xskriftliga försäkran utsläppte honom på eget ansvar, men följde honom kring gatorna till kl. 6, då de sluppo in i hustruns logis, der underrättelse om sanningsenligheten af Sellings uppgifter erhölls. Ekelunds öfver denna klagoskrift afgifne förkla: rirg, som derefter upplästes, innehöll hufvudsakligen att han vid det ifrågavarande tillfället hört klappningar på fönsterluckorna ä fru Westens hus och funnit en okänd mansperson ifrigt sysselsatt dermec,. Denne hsde på tillfrågan om byem har vore trotsigt svarat det angår er icke, hvarvid Ekelund grep honom i kragen och med andra handen framtog-sin baton samt uppgaf sig vara stadsfiskal. Selling svarade då: jag är en menniska, och upprepade, på förnyade frågor, trenec gånger detta svar. Tillfölje häraf ansåg sig Ekelund på grund af en konglig brandordning för Westerås stad af den äl Juli 4828 och magistratens kungörelse den 492 Februari 1844, befogad att taga den okände, som var Selling, i förvar och anbefallde Bonom följa sig. Dader vägen till torget uppgaf Seling, att han vore känd:af guldsmeden Kjellberg i Westerås, men fiskalen ansåg sig icke pligtig eller tillständigt att så sent på natten störa menniskors hvila på en så lös uppgift, hvilket han också yttrade till Selling, un-; der uppgift att det skulie vara miika oanständigt afj honan att så sent väcka Kjellberg som det varit af Selling att bulta på fönsterluckor,. Han ansåg mera skickligt och tillständigt samt icke oanständigt ! att inmana en ärlig man, som villa gifva besked för sig, i häkte. Derefter öfverlemnades Selling tili vakten och insattes. Fiskalen nekar derefter i sin skrift, att Selling blifvit förvarad i annat rum än det, i hvilket vakten ligger, samt uppgifver att han i vakten erkänt sig fcke hafva lemnat annan redogörelse för sin person, än att han vore R mennislan. Vidare bestrider Eke!und, att Selling under natter skickat bud till skonom. Till stöd för allt detta åberopar han sig på åtskilliga bifogade intyg samt hemställer slutligen, om icke Selling borde allvarligen!i väpsas för det han skulle genom osanna och obetyrkta uppgifter sökt förklena Ekelund i och förl utöfningen af tjensten. Be nämnda intygen voro: Korporalen Skarfs, hvilket innehöll att han, som D egenskap af ordonnans åtföljt stadsfiskalen under d narknadsdagen, vid ankomsten utanför Westensj; oning märkt en okänd man stånda derutanföri vid b tt förster och hastigt bulta. På fiskalens fråga m hvem han vore hade den okände först svarat: det angår er icke, men då Ekelund uppgifvit sig ara fiskal, hade han svarat: jag är en menniska; varefter mannen anbefalldes medfölja. Om förloppet inder vägen till torget öfverensstämmer Skarfs inyg med Ekelunds uppgift, samt innehåller dessutom tt det under hela vägen var omöjligt att få veta iannens namn eller hemvist, ehuru han uppgaf sig ara känd af guldsmeden Kjellberg. Vidare intygar karf, att intet bud ankom om natten från corps del... ardet till fiskalens gård; C Rådman Betkens, som blott handlade om hvad elling följande dagen skulle under samtal med Boen hafva berättat; samt en skrift, undertecknad af J. W. Lindström, randvaktskorporal, Johan Svedin, rotmästare, Carl undqvist, brandvakt, och Olof Sandberg, brandakt. Sandberg intygar deruti, att efter Ekelunds komst till torget hade, på vaktmästaren HagelinsTi aga om hvad mannen, som arresterades, hade gjort, Li skalen förnyat sin tillsägelse om mannens tagande L? förvar. Sandberg hade icke hört mannen uppgifva tt namn eller hemyist. Lindström åter uppgaf i mma skrift, att den fremmande för Hagelin uppfvit sig heta Selling och vara från Arboga, men 12 medhade hvarken pass eller bevisn. Angående 24 gången från arresten, för att efterse hästen c., verensstämde Lindströms skrift med Sellings uppft, samt innehöll att Selling erkänt, att han om fö! Nn person endast lemnat den upplysning, att han oc re en menniska. Svedin intygade bufvudsakligen, mi t Selling erkänt sig icke hafva lemnat annan uppsning om sin person än att han var en menriska.by undqvists intyg innehåller, att han icke varit vidbr kalens gård för att bedja denne begifva sig tillvä ling. sk Hagelin hade vidare undertecknat skriften, medlnu opgift att han instämde i Sandbergs ofvanskrifne sät rättelse. Vidare hade Ekelund äfven bifogat ett intyg aflär randnotarien Dufvenberg att inter bud från Selling 16 a AA AM ss ALL Vv K ö -s ri d N