Aftonbladet – 4 oktober 1849, sida 3

RÄTTEGÅNGSocH POLISSAKER Fortsättning af gårdagsförhöret, angående ut öfvade våldsamheter af stadsmilitärer mo sjötellsvaktmästaren Dyker. Sedan -snickarenkan Lindvall afgifvit sin i går dagsbladet omnämnda berättelse, hördes: 4) Korporalen JM 44 Fröberg, som på fråga be rättade, -att han af fanjunkaren Wallander bfifvi beordrad att tillika med soldaterne JM 79 Janssor och 401 Öhman infinna sig :uti huset JM 46 vi Nytorget, dit vakt blifvit reqvirerad i anledning a slagsmål. Vid Fröbergs och de-öfriga patrullkarliar nes ankomst till stället, hade ;de gått 4 tr. upp huset, eller till de rum som bebotädes af enkan Lind vall, och Ger träffat vaktmästaren Dyker, hvilker genast med :iketta vändt sig till dem och frågat hvad de ville. Bå Fröberg svarat, att-de voro skickad för att afstyra det våld, som Dyker begick emot en kan Lindvali, hade Dyker gifvit :Eröberg en knuf för bröstet, frånryckt honom huggaren, dervid rem tyget gått sönder, samt nedskuffat alla tre utför trapporna. Nedkomna på gården, :hede de plötslig! sett sig omringade af en mängd folk, hvilka träng sig in på dem .cch utskuffat 54 404 ÄÖhman på ga tan, hvarefter porten af Dyker blifvit:tillstängd. Se dan oväsendet tierefter en stund fortsätts, såväl inne på gården, som sutanföre på gatan, och Fröberg förgäfves af Dyker :återfordrat sin huggare, hade ytterligare 8 man af stadsmilitären ankommit till stället. arförde af sergeanterne Jurling och Weller. Sergeant Jurling hade då, efter att först hafva tagit närmare notis om anledningen till oväseedet, hemskickat manskapet .ech ensam qvarstannat. 2) JA 79 Jansson hade ingenting mer än Fröberg att upplysa. Han hade af Dyker fått en knuff för bröstet och en örfil; men sjelf hade han icke slagit Dyker. Då MM 101 Öhman sappropades, rapporterades af korporalen Fröberg, att Öhman blifvit skickad till sjukhuset, emedan han vid det firågavarande tillfället blifvit af det omkringstående folket illa misshandiad. Något läkarebetyg öfver hans tillstånd var ännu icke aflemnadt. På polismästarens fråga, om alla tre patrullkarlarne, som först ankommit till stället, varit försedda ma huggare, upplystes att endast korporalen haft sådan. Derefter hördes åtskilliga vittnen, hvaribland enkan Lindvalls son, och hennes gesäll Lundström, som båda innevarit i Lindvalis rum vid patrullens ankomst, berättade, att Dyker först rusat på patrullkarlarne, afryckt korporalen huggarn, samt nedskuffat dem för trappan. Lundström, som hade många blånader och svullnader öfver hela ansigtet, sade sig ifven blifvit mycket misshandlad af Dyker. — Tvenne arbetskarlar, som på Dykers anmodan hjelpt till att nedbära Lindvalls saker i en bod på gården, påstodo att Lindvall dervid sjelf varit bebjelplig. På fråga, om de ej sett Dyker misshandla Lindvall, svarade den ena att ban sett Dyker gifva henne två ;rfilar, hvaremot den andre icke varit vittne till något sådant. Angående slagsmålet berättade de ammanstämmande, att korporalen Fröberg nedsläpat Dyker utför trappan, och derunder illa åtgått honom, samt att Dyker dervid varit blodig i ansigtet ch haft ena byxen sönderrifven. — Ett vittne, som var granne med Dyker, berättade att den patrullsarlen, nemligen JM 404 Öhman, som blifvit utskufad på gatan, derifrån inkastat öfver porten på gårlen 2 stora stenar. — Fem andra vittnen intygade semensamt, att korporalen Fröberg och en af stadsoldaterne misshandlat Dyker, hvarjemte tre af dem ett Fröberg med huggarn tilldela Dyker ett hugg hufvudet, så att blodet ömnigt flödat. Dyker hade lå frågat, om de ämnade arrestera honom, och då corporalen härpå svarat ja, hade Dyker ropat: Låt bli att slå mig! Låt mig blott tvätta blodet af nig och påtaga en rock, så skall jag följa med er odvilligt; men lät bli att slå ihjäl mig — Ingen f dem hade sett Dyker tilldela patrullen något slag. Ett annat vittne aflade följande berättelse: Då parullen första gången infann sig var jag ej mnärvaande, men inkom på gården kort före förstärkninens ankomst. Som jag hörde att Dyker var illa ärad och att man efterskickat badarmästaren Lundren, gick jog upp till Dyker, som jag fann mycket lodig i ansigtet och förvirrad. Då förstärkningeni etsamma anlände på gården och jag, som stod i önstret i Dykers rum, derom underrättade honom, emnade han mig nyckeln till sitt rum och bad mig!