Aftonbladet – 4 oktober 1849, sida 2

Men hvarför icke? Försök ni blott, min herre, att slåss med sådant der folk. Ni har knytnäfvar såväl som jag, och en påk är ingalunda svår att finna. För öfrigt är det just nu modernt, till och med ibland vir tids lejon. Käppen och den fransyska boxningen hållas mycket i helgd. Michel, Lozes stå på samma fot med Bertrand och Grisier., Han sade fullkomligt sannt; sjelfva den ståtlige Albert var ett talande bevis derpå, ty han hade vexelvis utmärkt sig både i boxningsoch fäktkonstsalarne, hvarest han var i båda fallen ansedd som en koryfe af första ordningen. Ha, om jag skulle nedlåta mig! mumlade han mellan de sammanbitna tänderna; men en duel på knölpåkar, och dertill med en handtverkare.n Hvad behagas? Måste man nödvändigt vara filosofimagister för att vara er motståndare? I sådant fall är jag högeligen ledsen öfver att ej hafva stadnat längre vid akademien. Vid akademien! upprepade Albert, i det han åter uppreste sit hufvud; han har di varit vid akademien!o Lugnare, ja, nästan med en slags välvilja tilltalade han den unge handtverkaren: Ni har då fått någon slags uppfostran? Man skulle då möjligtvis kunna duellera med er, utan att för mycket nedsätta sig sjelf eller blifva inför verldens ögon ett åtlöje? Jag har gått igenom mina fyra klasser, för knäfveln! Jag skulle tro att Cornelius Nepos och Cicero äro tillräckliga dokumenter att gifva eller emottaga ett käpprapp. Käpp, käpp! återtog Albert med en åtbörd af förakt och afsmak. Det är ju en oerhörd affär; om ni endast kunde hålla en värja.n I sex månader har jag gått på fäktsalen. På detta framoch återskridande sätt bragte de slitligen sakernas ställning derhän, att de genom ömsesidigt beslut kommo öfverens at!