Aftonbladet – 4 oktober 1849, sida 2

REN Rn RR RR RR på ett försmädligt sätt axlarna; ständigt beväpnad med sitt lilla ridspö, gjorde han några slag fram och åter i rummet, under det han svängde det i luften, som till ett slags tidsfördrif. Timoth trodde sig kunna gissa till sin gästs hemliga tankegång, på den taktmessiga svängningen af hans ridspö, som i jemn framskridande fart ständigt mer och mer ökades. Är detta allt hvad ni har att säga mig? sade han till honom, i det han fick tag uti en jernskodd knölpåk, som stod vid ena sidan om sängen, och hvilken han lät löpa mellan sina fingrar med en beundransvärd fart och skicklighet. Hvad skall detta betyda? frågade gentlemannen, i det han med ens lät de hvinande smällarne af sitt ridspö tystna och i stället stack det helt fredligt under sin arm, men bibehöll likväl skaftet dertill i sin hand. Det betyder, sade handtverkaren, 1 det han afbröt rullningen af sin käpp, ställande sig på golfvet och stödjande sig på kämpamanår deruppå; ,det betyder, min herre, at! om jag icke, första gången ni hotade mig med denna lilla sirliga juvel, sönderbröt den och kastade er bitarne deraf i ansigtet, så var det af aktning för den store konstnärn, som förfärdigat den; om en dylik nyck skulle falla er in i dag, så håll er två steg från lifvet Annars ... os Hvad hör jag! utropade Albert, ni vågar hota: mig! Och genom en ofrivillig rörelse svängde har åter sitt ridspö, utan att likväl denna gång rikta det åt sin motståndare. Timoth började åter helt lugnt sitt konIstiga vindspel. Jag kan dö af raseri! skrek Albert, i de! han ursinnigt stampade med foten i golfvet att man ej en gång kan sätta i fråga att slåss med sådant der folk.