Aftonbladet – 4 oktober 1849, sida 1

ningar till möte, hade Lucie, som kände till alls vinklar och vrår, redan krupit in i en stor mörk garderob, eller skrubb anbragt i detta rum, så väl som i det andra under takresningen, och tillstängt den lilla glasdörren, då den andra dörren som förde ut till korridoren öppnades på vid gafvel, för att bereda inträde åt den vackre Albert de la Londe. Ännu en gång återser ni mig! sade den sistnämnde i det han endast med handen helt vårdslöst helsade rummets ägare. Och hvad är det nu som ånyo för er hit? frågade Timothe med en kort och bestämd ton Mumlande sedan mellan tänderna: — Hon känner då också den der! Ursäkta om jag stör er, återtog Albert, med en hycklad artighet, men jag är hitskickad till er af en ung vacker, men litet kokett dame, eom styrd af fantastiska griller j rätt vet hvad hon vill. Då ni hu återser mig, unge man, är det derföre, att jag för ögonblicket måste lyda hennes nycker; kan man tala med er utan vittnen?... Ar ni ensam ? sade han i det han med handen antydde den korg som Lucie medfört. Det är min tvätterskas korg, jag väntar henne hvar stund, för att afhemta den, svarar Timothe, men om ni vill stiga in i nästa rum, så skall hon utan att störa oss, både kunna komma in och gå ut. Höjande betydligt rösten, lade han en stark tonvigt på de sista orden af meningen. Den arma Lucie dröjde ej att draga fördel af rådet; tacksam i sitt bjerta mot den, som gaf henne det, skyndar hon ut ur sin gömma; under det att de både unge männerne gå in i den angränsande kammaren, styr Lucie kosan till Mauduitska palatset färdig, att digna af trötthet och sinnesgskakning, efter alla de mångfaldiga och förödmjukande uppträden hon uthärdat på denna förfärliga morgonstund, söker hon der endast hvila och lugn.