Aftonbladet – 4 oktober 1849, sida 1

QVINNANSFÖRVANDLING ELLER ERÖFRINGEN AR EN VINDSKAMMARE), SAINTINE. ÅAck, om jag kunde rätt uttrycka för er,, fortfor konstnärn , hvilka sköna tankebilder er åsyn har uppväckt i min själ! Ända till närvarande stund, ser ni; har jag icke älskat någon med hela styrkan af mitt glödande hjerta, annat än i den idealiska verlden. Dem jag bar älskat, dem kunde jag se och betrakta, men de sågo icke mig: jag tilltalade dem utan hopp om gensvar. Må detta synas er oförklarligt, förryckt; nåväl! är det icke sannt? Likväl är det så. Er kan jag åtminstone nalkas, er blick kan möta min och er röst svara på mina ord; och likväl återkallar ni hos mig så lifligt ...n Herr Timothe,;, afbröt honom Lucie, i det hon steg upp, sluta, jag besvär er: ni inger mig fullt ut så mycken fruktan, som den der Julie Monicaud! Om ni sätter något värde på att vara behaglig för mig, så tala aldrig mer ur denna ton; jag tycker icke heller om, att man på detta sätt betraktar mig; upphör derföre och låt oss tala om något annat. Timothe nedböjde hufvudet och syntes ett ögonblick eftersinnande; men då han åter uppslog sina stora, blixtrande ögon, voro både hans mimik och talesätt förändrade. Som ni behagar, mamsell Lucie; edra befallningar skola efterkommas. Men det var dock ingen kärleksförklaring jag ställde till er. Ni har alldeles missförstått mig ... emedan jag ej nog tydligt utvecklade min mening. Dessutom är det hvarken så lätt eller så artigt ) Se A. B. JB 2253, 226—92928 och 230,