Aftonbladet – 4 oktober 1849, sida 1

gjordt, att säga till en vacker flicka, att hvad man egentligen hos henne tycker om, det är just ej hon sjelf.n ,Hur så? Var det ej mig ni menade? Jag törs ej gå vidare. Ni blir ju ledsen deröfver, och det skulle vara för mycket på tok, om jag på en dag skulle förlora båda mina tvätterskor ... Ni lofvar mig ju att återkomma, om jag är tystlåten och varsam ? Ja, hvarför icke? Oh! för öfrigt tar niju med er mina tvättsaker, ni är väl tvungen att återlemna dem. Men, å propos hvar bor ni då? Ni har ej gifvit mig er adress.o . Har jag aldrig talt om för er, att jag är er granne? Jo, men frågan är om ni bor i sanima qvarter eller på samma gata som jag? : Ån om jag bodde i sanma hus då?, yerkeligen I I samma trappuppgång., Omöjligtt, —PuPpSAnS I samma våning ?, Nå! låt så vara dål... utropade han höjande rösten. Det skulle då vara den der stacars gumman le Dentus rum som var ledigt och hvarifrån hon blef utkörd af den der grymme Bechereau, emedan hon ej längre kunde betala honom hyran... ja, han lät till och med försälja hennes lilla usla bohag ...jag mins nu, att jag hörde i går hur man flyttade bort saker ... och detta var då för er skull? ,Ja visst,, svarade Lucie leende. Men den unge mannen log ingalunda; hans ögonbryn drogo sig tillsammans och hela hans ansigte fördystrades af bedröfvelse och sorg. Å hå! om ni är den der som skall ha rummet, mamsell, så passar det er ganska illa att vilja spela prude,, återtog han med en föraktlig åtbörd. Det var då för er näkning som den der feta flintskallige herrn (han mena