mot rättsprincip, utan äfven emot socknestämmoförordningens bestämda ordalydelse i ö 7 mom. Vi påstodo nemligen, och våga ännu i underdånighet påstå, att, då det gällde att besvara en proposition till församlingens ena klass, eller, som den i socknestämmoförordningen kallas, till församlingens icke fastighetsegande ledamöter, om de ville åtaga sig en skatt att utgå i förhållande till deras bevillning efter bevillningsförordningens 2:a art. för borgerlig rörelse eller löneinkomst, de fastighetsegare, hvilka erlade sådan bevillning, nemligen för borgerlig rörelse eller löneinkomst, : och hvilkas rätt propositionen lika nära rörde som icke-fastighetsegarnas i egentlig mening, borde med desse, eller, som är detsamma, inom deras klass få i afgörandet af propositionen deltaga med den rösträtt, som dem tillkom, icke såsom fastighetsegare, utan för deras bevillning för borgerlig rörelse eller löneinkomst; hvilket påstående, efter vår öfvertygelse, Ovedersägligen öfverensstämmer med stadgandet i socknestämmoförordningens nyssnämnde 5 7 mom., der det heter: Rörer fråga endast icke fastighetsegande församlingsledamöter, röste blott dessa; dock må inom deras klass jemväl fastighetsegare eller innehafvare, om: de utom afgiften för fastighet, äfven skatta för inkomst. eller rörelse, åtnjuta rösträtt för den delaf bevillningen, som icke utgöres för fastigheten; och för hvilket af lagstiftaren såsom möjligt förutsedda fall 3 mom. i socknestämmoförordningens samma 8 just bjuder, att församlingens röstlängd skall, hvad fastighetsegande församlingsledamöter beträffar, supPptaga i särskilda kolumner det bevillningsbelopp, som för fastighet och för borgerligt yrke, löneinkomst eller eljest hvarje röstegande påfördt är. Men detta oaktadt, och genom en, efter vårt förmenande, både emot andan och ordalydelsen stridande tydning af författningens omförmälde stadgande i 5 7 mom., förvägrade socknestämmans pluralitet oss och församlingens öfrige närvarande fastighetsegande ledamöter, som för annan inkomst; än den af fastigheten, erlade bevillning, att för denna, lika med församlingens icke fastigbetsegande ledamöter och ibland desse, rösta öfver berörde proposition, som likväl hade för ändamål att få afgjordt huruvida äfven församlingens fastighetsegande ledamöter, lika med icke fastighetsegande sådana, ville åtaga sig en ny skatt, att utgå i förhållande till den bevillning, som efter 2:a art. i bevillningsförordningen af dem erlades, icke för fastigheten, utan för inkomst af embete eller tjenst eller af borgerligt yrke. Genom detta vårt olagligen förvägrade deltagande i omröstningen, som ovedersägligen innefattade ett uppenbart formfel, blef jemväl sjelfva omröstningen, sådan den med vårt uteslutande anställdes, en nullitet, likasom allt öfrigt som derefter vid socknestämman den 40 Juni åtgjordes i saken. Fördenskull, och då det här rörde en-äfven för framtiden vigtig princip just i fråga om den af klaganderna så mycket omordade sjelfbeskattningsrätten, ansågo vi oss ej böra låta bero vid socknestämmopluralitetens rättsvidriga förfarande. Öfverståthållareembetet har i allo gillat våra besvär deröfver och vi våga, på gruad af hvad som nu blifvit anfördt, underdånigst ankålla, det täcktes Eders Kongl. Maj:t, med ogillande af de underdåniga besvären, fastställa öfverståthållareembetets öfverklagade, på rätt och lag grundade, utslag. Med djup vördnad, trohet och nit framhärda Stormäktigste Allernådigste Konung Eders Kongl. Maj:ts underdånigste och tropligtigste tjenare och undersåter. Carl Henr. Pfeffer. Carl Westman. J. Lagermark.