sta utanför regeringens palats, för att anvånda dem der de behöfdes. Folkets kärlek var vårt skydd: hvarken då eller någonsin annars, oaktadt de materiella umbäranden, som voro oskiljaktiga från den halfva blockad, edra trupper hade bildat omkring oss, oaktadt bombregnet och den korrupterande inflytelse, edra och Gaötas agenter sökte vinna, — gjordes intet enda försök till uppresning af dem, som hr Drouyn de Lhuys fräckt kallar de hederliga; icke en enda röst höjdes bland folket för att säga Oss: Stigen ned! Faktion! Skräck! Ohl om i edert samvete, j Frankrikes ministrar, ännu funnits skuggan af blygsel, skullen j, vid en blick omkring er och vid tankan på den skräck och de våldsgerningår, medelst hvilka. j bibehållen er i Paris, hafva omsorgsfullt und vikit att använda dessa ord, af fruktan att andra skulle i dem läsa domen öfver eder sjelfva. Om den församling, inför hvilken j hafven talat, icke varit ohjelpligt förderfvad och otillgänglig för all sanningskärlek; om de ledamöter som genom sina rö.ter upprätthålla er utrikes politik, hade, i stället för att blindt följa hvad makt som helst i spåren, haft ett system i hufvudet, en öfvertygelse i hjertat — vore den äfven motsatt vår — skulle hundra röster hafva höjts med häftighet vid edra ord och ropat: Tigen! vanhedren icke edra syften genom en påtaglig lögn! Den första förordning, j utfärdaden i Rom, införer ju ståndrätter för politiska brott, upplöser Klubbarne, regeringen och församlingen! Den 5 Juli förbjuden j alla sammankomster, äfven om de äro fredliga; j stadgen exemplariska straff för att skydda personer som hafva vänliga förbindelser med edra trupper. Den 6 upplösen j nationalgardet! Den 7 anbefallen j att invånarne skola fullkomligt afväpnas. Den 14 förbjuden j alla tidningar. Den 18 utfärden j hotelser mot alla samlingar af mer än fem personer. Alla era handlingar mot ett folk, som j försäkren vara gynnsamt -stämdt för er, dessa handlingar som er tidning officieilt meddelar oss, äro precis desamma som vi, på grund af edra ord, trodde hafva spridt skräck i Rom under den republikanska regeringen, och: af hvilka vi ej finne ett spår i dennas förordningar. Det oaktadt fortfaren.j oförsigtigt att mot den framkasta en anklagelse, som återfaller på er, och att skryta med att vara frihetens, fredens och ordningens återställare. Dessa bestämmelser qvarstå ännu, två månader efter er seger. Fängelserna äro fulla af män, som till största delen ej gjort sig skyldige till an-nat brott än att hafva lydt sina styresmän som icke hafva annat fel, än att af några spioner hafva blifvit utpekade åt den presterliga hämndlystnaden. Öfver femtio prester äro inspärrade på S:t Angelo, derför att de biträdt vid de republikanska lasaretterna. I Rom dömas fegt underordnade polistjenstemän till arbetsfängelse för lifstid. I Bologna, Ancona och Rimini arkebuseras unga män för innehafvande af vapen. I denna stund finns det kanske icke i romerska staterna en familj af fem, som icke har någon af sina medlemmar i landsflykt eller fängelse. Männen af det sig så kallande moderata partiet, de män till Hvilka j försäkraden att j haden vändt er vid intåget i Rom, äro af er drifna i landsflykt. — Mamiani, Galetti; pater Ventura äro landsflyktige. Ert verk är ett förstörelsens verk; det liknar monarkiens verk i Spanien 1823. Om j åtminstone haden haft momarkiens råa mod; men såsom falska representanter af en id som jicke hysen, i ert innersta hjerta fiendtliga mot den fana j öppet hafven svurit tro, snarare konspiratörer än ministrar, ären j dömda att uppsåtligt och skrymtaktigt dölja er genom lögnen. (Slutet följer.)