Aftonbladet – 2 oktober 1849, sida 1

QVINNANS FÖRVANDLING ELLER ERÖFRINGEN AF EN VINDSKAMMARE), AF SAINTINE. Nå väl! Under ett så hand i hand med arbetet kämpande lif, denna nästan klosterlika lefnadsordning, befann sig Lucie lycklig och nöjd. Hon tillbad sin mor; solen och kärleken gästade så vänsälla i hennes boning; doftande blommor gladde hennes öga, likasom hennes öron tjustes af de små befjedrade sångarnes morgonhymner. Ofta hände det att hennes kusin Paul om aftnarne läste högt under det hon var sysselsatt med sitt arbete. De båda unga drömde tillsammans en för dem i guld och purpur skimrande framtid; hvad kunde hon önska mer? Hon var ej ännu sexton år. Men Paul dog. En gubbe såg och älskade henne samt tillbjöd henne genast sin hand. Genom detta giftermål hämnades med detsamma den gamle på en brorson, af hvilken han trodde sig i någon mån vara förnärmad. Lucie antog detta parti af tillgifvenhet för sin mor. Med en helig kyss beseglade denna känsliga flicka utgången ur sin henne så kär blifna vindskammare. I stället blef det henne ålagdt som ett uttryckligt vilkor alt der för evigt qvarglömma sina försakelsers, sin ungdoms och kärleks alla Minnen; likasom Man upprycker en vext med rötterna, för att utröta den, eller sätter en fördämning för svallvågorna i en känslig menniskosjäl. Sex månader tillbragte hon i en af de briljantaste pensionsanstalter i Paris, hvarifrån hon utgick som grefvinna för att intaga en plats i dessa eleganta kvetsar, denna aristokratiska — —X Se A. B. M 225, 226—998.