Aftonbladet – 1 oktober 1849, sida 3

på allt möjligt sätt blifvit tillbakasatt i jemförelse med penningearistokratien, huruledes man sårat dess manliga och allvarliga känsla genom nära nog löjliga småreformer och huruledes man steg för steg sökt beröfva det sina landsmäns kärlek och göra det till en förhatad, från öfrige medborgare afskild, blindt verkande, kast. Långt ifrån att vända sig emot Z. borde således alla fosterländskt sinnade militärer tacka honom för hvad som skett. De borde besinna, att hvad som nu hävdt honom, kan en annan gång hända dem, att man vill lägga band på deras obestridliga och mest oafvisliga rättigheter, och att den svenske soldatens bestämmelse bör vara att vårda sin egen och sina landsmäns frihet, i stället för att motarbeta den. Zachrissonska förföljelsen har således sin stora politiska betydelse deri, att man genom den lärt sig inse regimens verkliga tendens. Härigenom hafva de liberale i landet kommit i tillfälle att intaga en mera fast position. De skola nu inse, att de böra hoppas allt af sig sjelfva, och det bör blifva reformsällskapernas syftemål att organisera en opinion, som kan skaffa sig gehör. De valberättigade i landet torde också numera inse nödvändigheten af att utse frisinnade och sjelfständiga representanter till nästa riksmöte.