BLANDADE ÄMNIERN: Uti Friskytten för i går läses följande: Också en opinionsyttring. När jag var en liten tulter och gick i skola, kade jag en äld.e kamrat, med i grunden godt hjerta men mycken lättfärdighet i orden. Vår lärare, som vi både älskade och fruktade, hade fått hö:a några af min kamrsts uttryck och ansett dem vara ett så dåligt föredöme för de yngre, att gossen icke borde qvarstanna i skolan. Den felandes kamrater skulle fälla domen ctfyer honom, för bättre verkan skull. De åtta eller tio gossarne vid öfversta borden framkallades en morgon till kathedern, der magistern redan satt sig, lekande med den välbekanta linealen, hvarmed ömsom drogos streck i våra skrifböcker och på våra ryggar. Allvarliga och skarpa blickar mottogo hvar och en af de framträdande gossarne, hvilka icke visste hvad sem komma skulle, men hvar för sig fruktade att det gällde dem sjelfva. Magiste:n anförde den felandes ord och frågade om vi icke ansågo, att han borde uteslutas u7 skolan. Ingen svarade. — Den som inte anser honom vä d att uteslutas, förtjenar sjelf att Ulifva det, tillade magistern. Den äldste af de sålunda hotade demrarne yille framstamma några ord till den anklagades försvar, — Tyst, ropade magistern; svara ja eller nej. Sakta och med gråten i halsen frammumlade gra gossar ett ja. En gaf ett bestöämet nej. De riga fortforo i sin tystnad. Den anklagade f amropades. — Du hör nu, sade magisten till honom, att dina egna kamrater ansett dig töra uteslutas ur skolan. Således är du härmed skiljd derifrån. Adjö. Opinionsyttringen hindrade icke, att den afskedade och Vi andra voro lika goda vänner efteråt som förut. — NY MANOMETER FÖR ÅNGMACHINER. Åf Schinz, ingeniör vid jernvägen emellan Köln och o