Aftonbladet – 29 september 1849, sida 3

BLANDADE ÄMNEN I Posttidningen läses följande intressanta jemförelse, under rubriken Rom och Frankrike: År 799 spisade stiftaren af carlovingiska dynastien aftonmåltid med påfven Leo utanföre Roms murar, och de två magnaterna afgjorde occidentens affärer till ömsesidig belåtenhet, hvarefter den ene vände tillbaka till Frankrike, i besittning af kejserliga diademet, och den andre slog upp på Vaticanen sitt residens, i sin andliga oafhängighets fylle. Tusen år derefter, 4799, infann sig en-annan fransman för att fordra herradömet öfver den eviga staden; man förde påfven såsom fånge till Frankrike, revolutionerade hans folk och prokiamerade en republik i hans rike. Femtio år sednare, 1849, äro fransmännen åter i Rom, och eröfrarens brorson (representerande en konstitution, som förmenas vara den mest demokratiska, verlden skådat), sänder en expedition för att rycka upp den säd, farbrodern sådde, göra slut på romerska republiken och återinsätta påfven i alla hans rättigheter. — Bland barnen i en skola i 12 arrondissementet af Paris befinner sig en liten flicka, knappt sju år gammal, vid namn Angelipva N—, hvilkens djupa tillgifvenhet. för fadern, som blifvit dörad till transportation till följe af Junidagarna 1848, har förvärfvat henne allmän beundran. Sedan hr N— blef dömd, var hans barn ett offer för den bittraste sorg; hennes anletsdrag vittnade synbarligen om hennes oro. Oaktadt alla uppmuntringar, vägrade hon att deltaga i kamraternas lekar och gick afsides för Itt gråta. Förestånderskan hade förgäfves sökt tröta henne; på alla uppmuntringar svarade hon blott: Jag vill se min far! En lycklig id uppsteg då 108 förestånderskan. Öfvertygad att det skulle vara omöjligt att motstå bönerna af ett barn, så tröstöst, så intressänt, tog hon flickan med sig och begaf sig till general Cavaignac, som då var president ör den exekutiva makten, och begärde audiens. När s;eneralen frågade hvad den unga supplikanten önkade, svarade hon: Jag ber att få bli insatt hos nin pappa. — Nej, stackars barn, svarade genealen, djupt rörd, du får icke insättas tillsammans ned din far — men du skall återfå honom. — Nåra dagar derefter var Angelina åter glad och lyckig, hon hade verkligen återfått sin far. Flickan ef sedan presenterad för ministern för allmänna indervisningen, som skänkte henne en passande äfva.