Nå väl; min lilla mamsell, är det beskedligt att lemna mig på det sättet, utan att ens säga mig hvad som förde er hit? ö Ja det är sannt, har jag ej sagt er det? Nå väl då, jag är fintvätterska. Ja så; än vidare då? Jo, som granne ville jag tillbjuda er min tjenst, och utbedja mig att få företrädesvis räkna er bland mina kunder., Godt! Nu återstår oss endast att komma öfverens. Saken är den, jag har redan en mycket bra tvätterska, också en söt och hygglig flicka: Julie Monicaud; känner ni henne? Nej, min herre. Det förundrar mig på det högsta. Hon är likväl en af Mobiles och la Grand-Chaumieres förnämsta prydnader., Men jag besöker aldrig dessa ställen, min herre.n Hvarför inte det då? I afton skall jag just gå dit, och jag skall minsann genast bjuda upp henne för att ge henne sitt afsked. Var lugn ni, hon skaH få det innan dagens slut. Stackaw Julie Monicaud! Ni är tusen gånger älskligare än hon... men hvem kan hjelpa det? Låt det ej gå er till hjertat, att ni är en oskyldig orsak till en brytning oss emellan. Jag ger er företrädet, milt lilla täcka barn, och det blir min ensak. Men låt oss nu uppgöra våra affärer. Ni måste lofva mig att ofta komma och hemta mitt linne, samt återlemna det, åtminstone hvar tredje dag... jag har så litet deraf..x Det var mycket ofta, min herre. På min praktik blir ingen rik, den kan ni både ega och vara förutan, min lilla mamsell: men sådan den är, tillbjuder jag er den af godt hjerta. Och j2g antager den, sv de, i det bon åter ämnade Men vänta då i all ve: le Lucig, nigan