käraste såmtalsämne. Vi bodde tillsammans vid Calandregatan.n Mycket rätt. Ja! det var der han bodde. Men hur kunde ni gissa till, att denna Lucie va jag? Ingenting är enklare. Då jag för fyra månader sedan inflyttade i dessa rum, var det första jag blef varse på en af spegelbitarne, ty den var då endast i tvenne stycken, Paul Mequelles och Lucie. Dessa båda namn voro sanska vackert och gentilt inflätade och inbundna till ett. Nå väll se här stå de ännu. Ni skall få se sjelf. Jag hade litet svårt vid att tro, det denna Lucie var mamsell Pichon. Ni säger mig i dag att ni har bebott detta rum före henne; helt visst är det då ni, och om så är, tack vare min lyckliga stjerna och min hederlige vän Paul Meqnilles; då äro vi samla hekanta:; det fäller af sig sjelf, och derned punktum! Min herre, tillåt mig fråga ert namn? Thimoth Brisson, tjugofyra år, fem fot och itta tum lång, ornamentsbildhuggare i afvaktan Då bättre, svarade den unge handtverkaren, i let han gjorde ställningssteg och hbelsade med anden på militäriskt sätt. Jag kan ej påminna mig, att min kusin nämnt letta namn. Det är mycket möjhgt. Stackars gosse! då han hade den lyckan att vara tillsammans med , glömde han allt, och tänkte föga på andra; ir det icke så? ... Ni säger då, att det är han som planterat dessa slingerväxter ? ,Ja, min herre, just han. På första söndagen April månad kom ban hem till oss till midlagen. Solen sken så herrligt och skönt. Jag ser honom ännu för mina ögon, liggande på knä och med uppvikna rockärmar anordnande sina Irifbänkar ... Då bör npi också kunna begripa nöjden af min rörelse vid anblicken af dessa blommor, liksom allt hvad i denna boning så