Aftonbladet – 28 september 1849, sida 2

BENEN EEE TP LAS rymd och gästvänlig, tankspridd och vid otref-ligt och dåligt lynne. Man hade uppsnappat af portvakterskan i huset, som äfven hade bestyret om hans lilla ekonomi, att han ibland hela timmar kunde stänga sig inne i ett litet kabinett som låg innanför hans andra rum och som utgjorde slutet af hans enkla boning. Detta lilla kabinett var en afplankning af sjelfva rummet; tid efter annan, hade han sjelf putsat och fejat alla möjliga vrår, befriat det ifrån gamla mobilier, söndermalna gipsbitar och dyiikt skräp. Han hade låtit ditsätta en ny, tät och bastant dörr, med ett säkerhetslås, till hvilket han beständigt bar nyckeln på sig. Hvad inneslöt då för det närvarande denna lilla mörka triangel, tillskapad af den högra murens raka sida och sluttningen af taket, så låg att en karl af vanlig längd der ej kunde stå rak? Till en början var ett rykte i omlopp att detta lilla hemlighetsfulla kzbinett tjenade såsom tillflyktsort åt någon af dessa unga, sköna, på villovägar komna qvinnor, som han ädelmodigt ville undangömma för verldens nyfikna blickar och någon misstänksam fars eller någon svartsjuk mans efterspaningar. Men dessa skenbilder bortdunstade snart af sig sjelfva. När Timothe gick bort, lemnade han alltid nycekeln till sitt rum åt portvakterskan; för öfrigt var ej hon den enda qvinna som dit hade fritt tillträde. En bändelse satte snart en ny gissning i omlopp. Vid den tiden talades mycket i Paris och i dess tidningar om en Venus de Må dicis som plötsligt var försvunnen ur en ryktbar amatörs rika samling; Timothes vänner som kände hemligheten om hans både föregåendespassioner för en marmorgudinna, och ett mäladt helgon, misstänkte honom genast för tillrepet. j