Aftonbladet – 28 september 1849, sida 1

QVINNANS FÖRVANDLING ELLER BRÖFRINGEN AR EN VINDSKAMMAREB SAINTINE. Nå, hur slutades det då? Fortfar!) Slutligen kom jag då ändtligen till fjerde våningen, alltjemt anförd af den hederlige portvaktaren, som med mössan i handen bugande visade vägen. Vi stannade vid herr Timothees dörr, ty det var nu en gång för alla faststäldt och beslutadt, att det var med herr Timothcte som jag önskade att tala. Alltid anförd af portvaktaren, hörde jag honom säga till rummets egare: Här är ett fruntimmer som vill tala med er... en gentil dam, som kom åkande i ett grannt ekipage ... Det förstås; jag visste nog, jag, att den vackra vagnen ej skulle vara utan sin nytta med i spelet ... Så-å, fullfölj nu bara.n Ja, derefter kom den unga mannen emot mig... ty grefvinnan får lof att veta, att det är en ung handtverkare, som, ehuru en sådan, är på intet vis motbjudande ; jag försäkrar det. Jag talar ingalunda om klädseln, ty för ögonblicket var han i skjortärmarne; men om hans vackra ögon och hans små, fina, väl ordnade mustacher och pipskägg. Jag berättar detta, ty om man skulle tro hvad herrarne Iålit på skina, skulle man lätt kunna inbilla sig, att herr Timothee vore en gammal enstöring. Nå, än sedan då? Var cj så långtrådig Nå väl, han kom då ut emot mig, sägande: Med hvem har jag den äran att tala? Jag tillstår, kan grefvinnan väl tänka, att jag blef helt förlägen. Jag hade ej förut sett något ) Se ÅA, B. MM 223 och 226,