Aftonbladet – 28 september 1849, sida 1

EEE vr Jändring i smak förblef dock hans belägenhet den samma.n En slägting, som ända dittills hade -underhållit honom, samtyckte, som celt slutigt ynnestbevis. alt betala för honom en lärokurs hos en bildhuggare, med vilkor att det skulle vara on ornamentsbildhuggare. Timothee hoppades väl med tiden kunna taga sin skada igen och arbeta för äran; nu arbetade han för entreprenörerna. Beständigt nedtyngd under nödvändighetens hårda jernspira, underkastade han sig tåligt sitt öde, öfverlemnande åt framtiden uppfyllandet af sina älsklingsdrömmerier; och som han räknades bland de bäste arbetarne i sitt fack, insåg han ganska väl alt hans lott ingalunda var att förakta. Af en eldig och för intryck finkänslig fantasi, en bestämd och glädtig karakter fanns i hans väsens daning tvenne helt olika menniskor: den ene älskande buler och skimmer, arbete och nöjen; sniken efter vinst, men endast för att på tokroligt sätt åter förskingra den bland dagens vänner eller dagens små kurtiser: sådan var arbetaren, Den andre, sökande sina Jjufvaste stunder tystnadens och ensamhetens sköte, trifdes der bäst, och under sina fristunders dolce far riente smekande med förkärlek de båda d:mmsestalterna, den etheriska kärleken och den idla ärelystnaden: se den konstnitn! Ve den poeten! Om söndagen gick handtverkaren åtföljd af sina verkstadskamrater att besöka något af de må utvärdshusen vid banlieu. Sällskapets släde förhöjdes alltid af några näpna griselter som yckligen undkommit någon studenthop, anvars grisellernas kurtisörer par preferance: Nu nef det lekar och löjen, ringkastning, och Sunging, utan ända; storståtliga måltider uppduades i gräset, hvarvid alltid Timothöes natur