Aftonbladet – 28 september 1849, sida 1

pr — — — — — RSS Om jag till en början hade fägnat mig åt fästmannens misslyckade anfall, ja, till och med åt mina egna i det dubbla nederlag v ledo i striden mot den stackars vindskammar. innevånaren, hade jag ännu större skäl at lyckönska mig öfver Josefines tillintetgjorda belägringsplan. Tiden för giftermålet var nu, mer än någonsin, obestämd. Jag hade tillräcklig tid på mig att rekognoscera, minera, och uppställa mina ljufva planer på detta älskeliga qvinnobjerta; ty jag fann grefvinnan förtjusande, och alldeles i min smak; omständigheterne voro dessutom af den mest gynnande natur 1 verlden. Yngre än den aflidne mannen, rikare än den tillkommande, var jag nog förmäten alt ett ögonblick tycka att alla fördelar voro på min sida. Under det jag, inom mig, gjorde dessa relexioner var grefvinnan med en djupsinnig nen tillika misslynt ställning nedkrupen i ett vörn af sin stora länstol. Hon hade kallat till ig Josefine och med henne sakta vexlat några rd; då jag nalkades för att taga afsked af nin vackra enka, hörde jag henne mumla nellan tänderna: Ack ja! utan tvifvel, för tU vara så fästad dervid måste han hafva tora bindande skäl!... en hemlighet! Men enna hemlighet, hur skall jag få veta den. II. Född inom medelklassen, men tidigt faderch moderlös, såg Timothee Brisson sig nödsaad att afbryta sina studier för att tänka på alet af ett stånd, som kunde förskaffa honom ans uppehälle. Liflig entusiast för de skö-). a konsterna och redan temmeligen hemmastadd teckningen, hade han en tid bortåt flitigt be;skt målningsskolorna: då formen plötsligt ing hans sinne på bekostnad af färgerna. Ca-l ova segrade öfver Raöl. Med denna för-!1