Aftonbladet – 27 september 1849, sida 2

fågel, en verklig eller en gjord blomma; en silkesända, framalstrad af en mask, håret: eller dunet af vissa djur, glansen af en kiselsten, slipad i facetter, eller perlans sjukliga afsöndring i sin mussla. Josefine undergick, sig sjelf ovetande, en stor förvandling, tack vare plymerna, som prydde hennes hufvud, och den dyrbara kachemiren, som betäckte hennes axlar. Grefvinnan de Mauduit sjelf synies underkastad samma lag i sin ordning; hon umgicks genast på ett förtroligare sätt med sin tjenarinna, då hon såg henne i så förändrad klädnad: den blå sjalen jemnade då förhållanderna dem emellan. Nåväl, min lilla Josefine, sade grefvinnan, hvars ögon hastigt lifvades, om du säger sannt, så skall du icke allenast få det-jag lofvat dig, utan äfven en stor förböjning På din lön. Men, berätta nu hela förloppet. Jo, till en början kom jag helt prydligt till porten N:o 1 med min vagn, min betjening och hela min ståt. Portvaktarfolket helsade mig bugande ända till jorden. — Till hvilken ämnar ers nåd gå? — Denna enkla fråga förbryllade mig litet i förstone. — Till en handtverkare som skall bo i fjerde våningen,, svarade jag. — Hvad skulle då hans yrke vara — Jo, han lär vara boktryckare eller bildbuggaren. Grefvinnan förstår väl att jag ej kunde svara för säkert, emedan herr de la Londe sade ...n Nå väl, vidare, kära Josefine. Det är då helt visst till herr Timothee,, de portvakterskan. — Eller till herr Durant,, portvakta Han har varit faktor på ett boktryckerin — Skall han vara ung eller sammal?. — Jag vet icke, — ,Då är det tom all fråga herr Durant, sade portvakten, bestyrkande den andras mening. (Forts. följer.)