Aftonbladet – 27 september 1849, sida 1

RAS far : herre, svarade han mig helt sturskt, ni har mod att utsäga er mening; redan en fjerdedeis timma har ni på suom. vis tråkat ut mig och jag bar ej vågat säga er det. Jag höjde mitt ridspö... Han ryckte det tvärt ur min hand, men, i samma stund ban fick ögonen på skaftet af ridspoet, började han att sorgfälligt examinera det, i det han utropade: Se! ack se! det kan man kalla en djerf och konstnärlig ciselör! En furstinna som reser på falkjagt; se, der är furstinnan, pagen, hästen, falken; allt är beundransvärdt väl utfördt. — Ni är amatör, min herre. nJan, svarade jag honom, jag är amatör på ridspön). . Vårt samtal hade med ens slagit om i en fredligare tonart, och jag trodde att oaktadt det lilla häftighetsutbrott jag visat, skulle ändock affiren kunna uppgöras tll mitt nöje. Han betraktade oafbrutet den tilla gruppen. Man skulle tro den från sextonde arbuodradet! Är den af Cellini? frågade han. — Det är icke hos honom som jag handlar, det är hos Froment Meurice., — Hm, hml! sade han, lika mycket, om den blott kostat er ferhundrade franes, är det ändå godt pris. — Den kostar mig sexhundra,, svarade jag då, och begagnade mig af hans yttrande som jag tog för en puff, tillade jag: Om ni nu vackert cedv rar er vindskammare, så får ni det — Ja å, nej pass! tackar ödmjukast! Rummet mitt och jag tror mig hafva låtit er förstå att jag äfven behåller det Härvid satte han ridspöet i min hand, öppnade sin dörr och sade med den försmädliga ste ton i verlden: Min helsning till herr Froment Meurice; sig honom när vi råka hvarandra, att det är knappen på hans ridspö ni har att tacka för, det både ni och det äro välbehållne. Nå vidare ?, sade grefvinnan. Men det är hela förloppe:, utropade den