Aftonbladet – 27 september 1849, sida 1

QVINNANS FÖRVANDLING JELLE ERÖFRINGEN AF EN VINDSKANNARE ), AF SAINTINE. Ja min sann var icke det en ryslig oförskämdhet; men just lagom åt er. Nifordrade kanhända att han skulle komma emot er med den aldra ödmjukaste bugning då ni nalkades honom med så fiendtligt sinnade afsigter, svarade grefvinnan. Jag! Men tvertom, man kan icke vara höfligare än jag ifrån början var. Ursäkta om jag kommer och stör er, min vär, sade jag till honom; men jag söker rum att hyra... ,Hör efter näst intillo, svarade han mig. Nej... det är just detta jag vill ha. — Rummet näst intill är ledigt, ja, men nu är det upptaget. — Då har det nyss blifvit det? Ja då ! Om det är uthyrdt så är det ju ej mera ledigt. Men förstår ni ej: det är ert jag vill ha. — Mitt rum är bestämdt ie e att hyra, jag bibebåller det för min räkning. — Men, passpå, om man bjöd er en god butelj vin i afträde? — Emellan mina måltider dricker jag aldrig annat än vatten. — Nå! om man för att erkänna er artighet att afstå rummet erbjöd er en rund summa penningar... Jag är icke nog rik för att spekulera på hus och gårdar. — Nå säg ut, hvad begär ni? — Jag begär ingenting. Destutom är denna boning alltför usel för alt anstå en så elegant och fin herre som ni tyckes vara.— Iivad angår det er? Den passar mig, jag tycker om den. — Mig också, derföre behåller jag den. Jag blef alldeles utom mig. Vet ni, min käre ni, att ni börjar alldeles utledsna mig... Jag lyckönskar er till er uppriktighet, min ) Se A. B. 14 293.