Aftonbladet – 26 september 1849, sida 3

ning af en stor förmögenhet och beslöt då att al drig gifta sig. För att betrygga sin förmögenhet realiserade han all sin fasta egendom och för att icke blottställa sig för någon förlust behöll han penningarne på sig. För att kunna lefva anständigt, uppgjorde han följande plan: han antog att den ålder man i allmänhet uppnår är 70 år, och att om man lefde utan att neka sig någon förströelse, skulle man ej hinna högre ålder än 353 eller 60 år. Längre än 60 år skall jag ej lefva, sade han, ty derefter kan jag ju sjelf göra slut på lifvet. Han delade således sina penningar i 35 delar (från sitt 23 till sitt 60 år), så att de skulle räcka till 4843. Men ödet fogade annorluuda; Gueret öfverlefde sitt 60 år, och saknade då alla tillgångar. Gammal och svag som han då var, tog han dock ej lifvet af sig, utan fann sig i sin lott. Under de sednaste 6 åren såg man honom stå på en gata i Paris och bjuda ut tändstickor; vid halsen hängde en bricka, hvarå han sjelf hade skrifvit: Avez pitig, passants, du pauvre Andre Guercet, Dont la vie est plus longue, helas, quwil ne croyait. (Haf barmhertighet med den stackars Andre Gueret, hvars lefnad tyvärr räckt längre än han trott.) Han dog i koleran. — LITfERÄR VERKSAMHET I FRANKRIKE. Från den 4 Jan. 4840 till den 4 Aug. 1849 hafva från den franska pressen utgått icke mindre än 87,000 nya arbeten såväl större som mindre; 3700 upplagor af äldre skrifter, såsom latinska och franska klassiker; samt mer än 4000 volymer öfversättningar från de moderna språken. Öfversättningar från enz gelskan utgöra deraf minst en tredjedel; derefter komma öfversättningar från tyskan och spanskan. Portugisiska och svenska äro de språk, från hvilka det minsta antalet öfversättningar kommit. 900 dramatiska författare hafva under samma tiderum skrifvit för scenen. Endast 60 af dessa skådespel hafva icke blifvit uppförda. 200 arbeten hafva blifvit producerade i de hemliga vetenskaperna, såsom kabbala, kiromantien, nekromantien 0. s. Vv.; 75 arbeten i heraldik och genealogi. Den sociala vetenskapen, fourierismen, kommunismen och socialismen af alla nyanser räknar mer än 20,000 arbeten af diverse format och storlek. Antalet af romaner och noveller uppgår till 6000; af resebeskrifningar till 800. Efter en beräkning af Didot, skulle det papper, som blifvit användt till dessa skrifter, kunna två gånger betäcka ytan af Frankrikes alla 86 departementer. — BRÄNVINSUTFÖRSELN från Frankrike till England har sedan någon tid vunnit betydlig tillväxt. I Charente, säger en tidning vid namn Conciliation dAngoultme, ligger för närvarande icke mindre än 20 engelska fartyg, alla lastade med bränvin, destineradt till Plymouth, Newcastle, Leith och London. — ELEKTRISET FENOMEN. General Georg Pollock berättar från Jellalabad, ett ställe beläget mellan 34 och 35 grader nordlig latitud vid foten af den utsträckning af Himalajabergen, som är känd under namnet Indiska Kaukasus och omkring 2,000 fot öfver hafsytan, å en stor sandslätt, att omkring slutet af April eller början af Maj 1842, under fullkomligt klar och molnfri himmel, luften varit så elektrisk, att vaktkarlen på post, som bar sin karbin med vidfästad bajonett, i så måtto blef konduktör för elektriciteten, att då någon person med knogen vidrörde gevärets pipa, utgingo deraf gnistor. Sir Georg Pollock har sjelf gjort detta rön och genom blotta vidrörande af gevärspipan framkallat en följd af gnistor utan stort tidsafstånd emellan hvarje. Böss-stocken var gjord af sipooträd, hvaraf de indiska truppernas böss-stockar vanligen tillverkas. Nedanom bössornas kolfvar finnes en ring af messing, hvilken likväl icke står i något slags förbindelse med godset: denna ring måste hafva blifvit af soldatens hand vidrörd. Det synes såsom om clektriciteten utefter bajonetten ingätt i bösspipan och förblifvit der intilldess den blifvit efiedd genom vidrörande af någon person, som hade fäste på jorden. Det blir i alla fall svårt att förklara, huru elektriciteten kunnat förblifva i bösspipan utan att genom stocken gå ned i soldatens hand och följa utefter hans kropp ned i jorden. Trädet i böss-stocken måste hafva varit i hög grad torrt, så att det verkat såsom mnon-conductor. Fenomenet har så mycket mer ovanligt, som elektricitet vanligen framkallas ur moln eller ur apparat, men här fanns hvarken det ena eller det andra. (P. o. I. T.) — EN KORT FRÖJD OCH TRAGISK ÄNDALYKT. Sällan har en hastigare ocK mera tragisk förändring från glädje till olycka inträffat än följande, som tilldrog sig söndagen den 9 dennes med ett nygift par. En hr Bryden, boende strax utanför Lendon, hade på förmiddagen blifvit vigd vid en ung skön och rik flicka. Vigseln hade egt rum i kyrkan i den församling der bruden bodde och som ligger nära Themsen, vid hvars strand längre upp den unge mannen äfven har sitt hus. Efter ceremoniens slut hade sällskapet öfverenskommit att från kyrkan till de nygiftas hemvist följas åt i båtar, som för tillfället voro prydligt utsirade och täckta i gondolstil samt hvardera fördes af två högtidsklädda roddare. Uti den första båten satt brudparet bredvid hvarandra på en bänk, tvenne brudtärnor på en annan, och brudens broder, hvars namn är Laidley, satt vid rodret. Farten gick raskt undan på den lugna floden och allas uppsyn strålade af sällhet och förnöjelse, då båten i ett ögonblick törnade emot en varplina som var utlagd från en skuta på strömmen, men som ingen hade observerat. Vid den öfverraskning som häraf förorsakades, begingo alla fruntimren den oförsigtigheten att resa på sig, hvilket hade till följd att båten kantrade. Folket ombord på kolskutan lyckades att frälsa brudgummen och den ena af brudtärnorna; unge Laidley kunde något litet simma och hjelpte sig derigenom sjelf, men bruden och den andra brudtärnan funno sin graf i djupet, klädda i sin högtidsskrud, och deras lik återfunnos först några dagar derefter. — EN DESPERAT SÄLLE. Vid en af poliskamrarne i London förevar den 40 dennes en arrestant, f. d. polisbetjent, anklagad för en oregerlig våldsamhet. Han hade först kommit i slagsmål med en polisman på Crownstreet, slagit honom till marken och sökt qväfva honom. På dennes rop om hjelp, kommo efter hand flere polismän till stället; men han slog, bet och sparkade dem så, att slutligen fordrades åtta personer med tillhjelp för att gripa och hålla honom. Tre af dem hade han handterat så svårt, att de icke kunde infinna sig vid förhöret. Han blef dömd till 3 månaders tvångsarbete. — ETT TAGET SLAFFARTYG. Engelska krys