Aftonbladet – 25 september 1849, sida 3

Vas ss rr sx än Helsingborg den 18 Sept. Vi hafva att glädja ss åt en ihållande utmärkt vacker väderlek, sådan vi icke haft i September på flera år. Hösten, som u är nära slutad, har till följe deraf lyckats väl. (H. P.) BLANDADE ÄVINEN. MÄRKLIGT RÖN ANGÅENDE POTATISSJUKAN. Vi skynda at i öfversättning återgifva fölande oss benäget meddelade i England med ramgång gjorda rön till potatissukans förekommande. En berömd skottsk landtbrukare, kapten Elliot, har uti tidningen Inverness Courier infört detta rön som följer: Han utsåg ;re rader efter hvarandra å ett potatisiand, der potatisen var kommen till den storlek då man vanligen börjar frukta för dess angripande af rötan. På den första raden skar han af alla stjelkarna nära marken. På den andra raden drog han upp stjelkarne så försigtigt, att potäterna qvarblefvo i jorden. Den tredje raden lemnades orörd. ÅA de två första raderna befanns en tid efteråt, att alla potäterna voro friska; på den tredje voro de alla angripna uppifrån stjelken. Det vore intressant om de. som här äro hugade att göra försök med denna method, ville till red. benäget insända underrältelser om resultatet. — EN DJERF: LUFTSEGLARE vid namn Arban-: har på några timmar farit från Marseille till Turin, en väg af 140 franska mil. Denna luftseging är en af de mest förvånande, som man hittills hört talas om, och beskrifves i Courrier de Marseill på följande sätt af Arban sjelf: Jag reste söndagen den 2 September kl. ;7e. m. från Chateau des Fleurs, jag genomfor Esterelsskogen omkring kl. 8, och anstälda försök e att jag uppnått en höjd af 4000 metrer. Temperaturen var regan kall, men torr, och min hundragradiga termometer visade fyra grader under noll. Vinden blåste sydvest och förde mig öfver Nizza. Under nära tvenne timmar fann jag mig omgifven af ganska tjocka skyar under mig; min pols va mer tillräcklig för att skydda mig mot kö isynnerhet angrep mina fötter. Jag beslöt ick stomindre: att fortsätta min resa och mig för att öfversegla Alperna, hvilka jag vis vara långt aflägsna. Jag var ock tillräcklig: försedd med ballast för att kunna uppstiga öfver de högsta toppar. Kölden ökades, vinden blef bestärnd, månen lyste såsom solen vid ljus dag. Jag var vid Alpernas fot; snö, kaskader, öar glittrade; djupen och klipporna bildade mörka massor, som beskuggade den gigantiska tafian. Vinden hindrade mig att segla rakt fram; jag måste ömsom sänka mig och åter höja mig för att kunna öfversegla de bergstoppar, som oupphörligt visade sig. Klockan var 41 på aftonen, då jag an kom till Alpersas spets. Horisonten blef fri och min resa regulier. Då tyckte jag det vara tid att supera. å Jag var vid en höjd af 4600 metrer; jag måste nödvändigt fortsätta resan och uppnå Piemont. Jag såg icke framför mig annat än kaos och det var omöjligt att nedstiga på dessa ställen. Efter att hafva superat, fick jag det infallet att kasta min toma butelj midt ibland snön, på det att, om någonsin en djerf vandrare skulle komma att bestiga denna topp, så skulle han finna ett spår, hvaraf han kunde gissa att en annan före honom genomströfvat dessa regioner, som sakna hvarje lefvande väsen. Kl. !, 2 på morgonen befann jag mig öfver Monte Viso, som jag kände efter en föregående färd i Piemont. Po och Durance hafva här sina källor. Jag kände igen trakten, hvars herrliga landskap lågo öppna för. mina ögon. Innan jag rigtigt kände igen mig på detta ställe, tyckte jag mig nästan vara midt öfver hafvet, emedan månans sken på snön och skyarne åstadkom cn förundransvärd synvilla. Emedlertid hade den vestliga vinden icke upphört att blåsa, och mina noggranna observationer gåfvo mig visshet att jag icke kunde vara öfver hafvet. Stjernorna kommo min kompass till hjelp, och jag upptäckte Mont Blanc, hvars läge bestämdt tillkännagaf att jag var nära Turin. Mont Blanc, som jag hade till venster, dominerade alla skyar och liknade ett omätligt krystallblock, som lyste af tusende eldar. Kl. 57, till 3 tillkännagaf Mont Viso, som jag hade bakom mig, bestämdt, att jag var i trakten af Turin. Jag beslöt då nedstiga, hvilket jag ock verkställde utan svårighet. Jag nedsteg bredvid en stor by; en hop hundar omgåfvo mig: min pels bevarade mig från deras karesser. Deras skällande uppväckte bönderna, som blefvo mer förvånade än förskräckta öfver min närvaro. De läto mig veta, eller snarare bekräftade att klockan var omkring half 3 f. m., samt att jag var i byn Pion forte, nära Stubini, ungefär 6 kilometrer (eller en: half mil) från Turin. Jag tillbragte natten i byn, och om morgonen följde bönderna mig till mären, som gaf mig ett intyg om min ankomst, m. m., m. m. Jag ankom till Turin kl. 9 f. m., efter att hafva inpackat min luftballong och min båt. Jag skyndade mig att skrifva till Chåteau des Fleurs, för att lugna min hustru, mina vänner och allmänheten i Marseille, som kunde intressera sig att få veta något om mig. Jag begaf mig derefter till hr Bois le Comte, franska ambassadören, :som skaffade mig ett pass; kl. 44 f. m. bevistade jag sorggudstjensten i kyrkan Madre di:Dio efter den aflidne konung Carl Albert. Efter ceremonien mönstrades nationalgardet. På aftonen gick jag till Argennesteatern: Ligier spelade Ludvig XI, Jag ville knappt sjelf tro, att jag dagen förut vid samma timma var på 140 franska, (d.v.s. omkring 60 svenska) mils afstånd, i Marseille, från Chateau des Fleurs. HANDEL S-UNDERRÄTTELSER. Vexelkurser, -notetadö å STOCKHOLMS BÖRS Tisdagen d. 25 Sept,