Aftonbladet – 25 september 1849, sida 2

tull före sin alresa, som sker om lördag. DJURGÅRDSTEATERN. sommaren bjudit allmänheten på resan till Californien, ett litet tillfällighetsstycke. som till följe af det pikanta i sjelfva sitt ämne gifvit många goda hus och ännu fortfar alt spelas, uppträdde han sistl. fredag med en ny pjes, Min snusdosa eller huru man kommer fram i verlden. Stycket är taget från franskan; och dess förnämsta merit ligger i hufvudpersonens, hr Sarrazins (P. Delands) roll. Intrig fins här egentligen ingen och knappt någon inveckling; således icke heller utveckling; men man blir vittne till flere ganska kouiiska scener, som väl förtjena att ses. Snusdosan gafs för andra gången i förrgår, och vi skola med några ord säga hvad saken angår. Er hr Clement (hr Södergren) gammal, sårad och mycket förtjenstfull militär, lefver indraget och fattig: hans krigiska meriter hafva blifvit bortglömda, och regeringen negligerar honom totalt. Han bor tillsammans med sin son Adrien (hr Schwartz), hvilken idkar lithografi. Hr Clement sjelf är för stolt att göra uppvaktningar eller genom något slags bearbetning skaffa sig en syssla. Isamma hus logerar äfven en viss hr Sarrazin med sin dotter Hortense (m:ll Bergnehr). Hr Sarrazin är en man, som förstår huru man skall poussera sig. Han är bekant med Clement, men ogillar högligen dennes trumpna stoitbet och omöjlighet att göra lycka; hvarföre han äfven är temligen emot det parti, som de begge unga, hr Adrien och m:ll Hortense, vilja uppgöra med hvarann. Men hvad är då denne hr Sarrazin sjelf? hvad vill han? och hvad kan han? Hr Sarrazin har i sin rockficka en talisman, som tröstar honom i alla bekymmer, reder hans ideer och hjelper honom fram der ingenting annat hjelper. Denna undergörande talisman är hans snusdosa. Men hr Sarrazins märkvärdighet ligger icke blott häruti. Han är en man, som skrifvit ett manuskript. Om hvad? Om harar och kaniner. Han har gjort en upptäckt, värd millioner. Han är framåtskridandets, framtidens, de nya ideernes man. Han känner sig öfvertygad, att regeringen måste acceptera hans upptäckt, gifva honom medel till utförandet och belöna uppfinnaren. Konsten är blott att få manuskriptet under ministerns ögon. Det är icke så lätt att siga hvari hr Sarra2ins upptäckt ligger; men man tycker sig ungefär inse, att, sedan hr Sarrazin funnit det riksförderfliga uti att hararne utöda kaninerna i landet, inleda ett slags försoning emellan deras resp. racer, och således sauvera begge partierna. Han vill bekomma några stora skogar, några kronoparker till sin disposition, för att der plantera timjam och andra vexter, som harar och kaniner gemensamt älska: ban har genom långvariga studier kommit under fund med hararnes och kaninernas karakter, lefnadsvanor, tycken; ja, han bar studerat deras språk... såtminstone så att han förstår dem, om också de ej förstå honom Till följe af allt detta har han kommit i belägenhet att tro sig kunna utföra en af de mest riksgagneliga saker: göra harar och kaniner till hvarandras hjertliga vänner, i stället för bufvudfiender, och dymedelst rädda begge folken .. hm.. slägtena. Han vill i sin experimentalskog utföra ett verk, hvaraf eftertiden i århundraden skall skörda frukterna i en utomordentlig rikedom på harstek och kaninkött. Likväl... huru intränga till ministern med manuskriptet? huru väcka uppmärksamhet nog hos regeringen för förslaget? Teatern föreställer inrikesdepartementets expeditionsbyrå. Tvenne herrar kanslister, le Blond och Renau, sitta fördjupade i .. sömn; och när de någon gång vakna, kasta de blott sina ögon i de framför dem liggande tidningarne. Vaktmästaren är strängligen tillsagd att ej släppa in någon uppvaktande eller ansökande, emedan exp.-chefen och hela byrån äro alltför upptagne af statsgöromål. . Hr Clement, som ändå slutligen förmått sig att gå till ministeren för att söka skaffa sig (ett brödstycke, inträder på denna byrå, men såras genast al det sätt, hvarpå han mottages, och han återvänder derpå i vredesmode. Hr Sarrazin kommer också, emottages värk tvärt af hrr kanslister, men låter ingen ohöflighet afväpna sig. Efter en stunds parlamenterande bjuder han hrr le Blond och Renau (hrr Happe och Lagerqvist) en pris ur dosan, hvilket dessa sömniga herrar med nöje acceptera och derefter känna sig som nya menniskor. Så uppfriskade de än blifva, vilja de dock på intet vilkor släppa hr Sarrazin in till expeditionschefen. Men hvad gör den fintlige uppI vaktaren? Vid sjelfva tröskeln bjuder ban I kanslisterna en ny pris; upptagne häraf, lemna lda dörren ett texta TEK hr Sapa