Aftonbladet – 25 september 1849, sida 1

Å j neseringen amnar sända JUVVU man till Guba för att förstärka spanska besättningen derstädes, hvilken botas af ett antall från Förenta Staterna, i trots af presideuten Taylors proklamation. Drottningen fortfar att föra sitt vanliga sorglösa ifs hou öfverlemnar sig med barnslig ifver till de mest bulirande nöjen, och synes finna ett nöje uti att göra narr af det graviItetiska noll, med hvilket de franska ränksmidarnes underfundiga beräkningar förenat henne. Då ministrarne tala med henne ow statsangelägenheter, hänvisar hon dem wed barnslig undergifveuhet till sin moder, sägande att det är hon som har med sådana saker att göra. Hvarje afton låter hon hållas bal! i den stora trädgården, och blilver ond om musiken tystnar, hvarföre två musikkårer alltid omvexla. Hon förbjuder all eklärering och månen skiner ock så klart i la Granja, att den gör all sådan öfverflödig. Då drottningen kommer, börjar hon genast dansa och uttröttar den kraftigaste man, samt skådar sedan omkring sig med den mest oförbehållsamma glädje pröglad i det runda ansigtet, väljande en annan kavaljer. En half timma derefter ser man henne sitta vid ett eller annat landtligt bord under träden, och tronafsägelse uttalas från vissa båll, hvarifrån äta och dricka ined samma kraft som hon dansar. Iran dessa baler har den gamla spanska etiketten flygtat bort; naukinströjor, sommarfrackar och lösa balsdukar hafva utträngt den spanska Dunss stela uni orm svarta rock och hvita halsduk. Med det fullkomligaste åsidosättande af all etikett drager det ungdomliga majestätet icke i betänkande att spatsera i skogens enslighet med sin kava!jer, blott han är ung, vacker och älskvärd. I början tog Paquo (spanska förkortningen al Francisco) så kallar hon sin gemål, detta något illa upp, men nu är han vand dervid och tiger. At hennes äldre vänners föreställningar ler hon, äfven om de låta en vink falla att bennes krona är i fara, och det är detta som föranledt att ordet det sedan utbredt sig vidare, Iksom ryktet om konung Midas öron. FRANKRIKE. En korrespondent i Paris skrifver följande: Inom kabinettet har nu ett så kalladt me delparti bildat sig, som skall förlika de oförsonliga motsatserna: Falloux och Dufaure, samt genom allehanda experimenter upprätthålla det skadade skeppet. Detta medelparti re resenteras al krigsministern Rulhieres, hvilken egentligen står i beroende af Falloux, och af utrikesministern Tocqueville, som närmar sig Dufaure och Odilon Barrot. Men Failoux drager sig med köld tillbaka, han afvaktar det ögonblick, då den lagstiftande församlingen sammanträder, för att då antingen vinna fullkomlig seger eller gifva vika; likaledes underhandlar Odison Barrot icke personligen med det motsatta partiet inom kabinettet, utan endast genom sin broder Ferdinand Barrot. Såsom man redan länge trott sig kunna ana, hafva de s. k. nordliga makterna utsett Frankrike att intaga en allvarsam ställning mot Schweiz; på detta vilkor synes man vilja upptaga Frankrike i den nya heliga alliansen. . Hvad Lamoriciere ännu icke uträttat, det skall utföras af presidentpalatsets förtrogne vän, chevalier de Persigny, hvilken från Berlin ankommit till Wien, hvarest han en längre tid skall qvarblifva, enligt hvad de Elyseiska hoftid, ningarne förkunna. Talleyrands och Metternichs politik synes än en gång vilja fira en liten ef-) .ersomimar i Europa, och de män inom franska kabinettet, soin för närvarande represenera det liberala eleme2ntet, hafva redan för ofta tryckt karakterslöshetens stämpel på sina nandlingr. Generai Baraguay dHilliers betecknas såsom lifvande befälhafvare öfver franska trupperna Rom, ifall general Rostolan icke skulle kunna j örmås att qvarstanna. Assemblee Nationale berättar att den påf-. ige nuntien besväratsig deröfver att presi1 lenten Bonapartes bref blifvit aftryckt i Tos-t anas officiella tidning. Utrikes ministern il, lorens, hertigen af Casigliano ursäktade sig då s Jermed, att aftrycket skett på begäran al hr, Volowski, fransk minister i Florens; ty fran-t f k Vv k n ke utrikes ministern hr de Tocqueville hade nbefallt sina agenter att gifva brefvet så stor ffentlighet som möjligt. TYSKLAND. Den preussiska utrikesministern har i första ammaren framlagt handlingarne angående det sg fslutade vapenstilleståndet och fredsprelimi-!, ärerna med Danmark; han anförde med an-!p edning deraf fö!jande: g Jag framlägger för den höga kammaren grund P ragen till vapenstilleståndet och fredsprelimiIp ärerna med Danmark, och tillika en memoir med få nledning deraf. Striden om Slesvigs och Hol-m .eins oafhängighet förde till förvecklingar,!Pp om hittills icke blifvit lösta. Man bemödade q; g i London att finna ett medel till bilägg-!y ing. Förslagen blefvo utan resultat till följelj3 F underordnade omständigheter. Dessa om-lq ändigheter och omöjligheten att numera tillte rkänna centralmakten någon befogenhet för-lye ledde regeringen att fortsätta fredsunder-!m andlingarne i London. De förnämsta grundlkoren för en säker fred måste göras beroide af de pligter, som Preussen har mot siglga elf och Tyskland. Tysklands storhet ochlSc akt, värdighet och anseende fick icke sättas! de i spel för ett mål, som blott vinnes för ögon-led icket. Preussens uppgift kan anses löst, ir man betänker huru mycket dess handelstressen blifvit hotade af fienden, och att der-lfri mice andra stormakters åtgärder gåfvo utsigtH il europeiska konflikter, som måste undvikaslbr der fjorårets kris. Grundvilkoren för fre-lan ;n bestämdes i London, och efter en allvarligDe öfning kunde regeringen biträda detta för-på ag, som medgaf Slesvig en serskild förvalt-!öfi