Aftonbladet – 24 september 1849, sida 4

RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. Förliden lördagsafton kl. emellan 8—9 anmälles å stadens vdktkontor, att tvenne manspersoner voro qvarhållne uti huset JA ö vid Clara Södra Kyrkogata, hvilka misstänktes att samma eft. m. kl. 2—3 hafva gjort inbrottsförsök uti 2:ne källare. Vid polisbetjeningens ankomst hade den ene, f. krohoarbetskarlen Carl August Westergren, lyckats att taga flykten, men den andra, slagtardrängen Petter Widgren, var innu qvar. Då Widgren emedlertid nekade, medföljde polisbetjeningen honom till hans uti huset J4 3 vid Lilla Skinnarviksgatan belägna bostad, der ifven Westergren anträffades, hvilken äfvenledes nekade till inbrottet. Emedlertid blefvo bådå vid hämtnings äfventyr kallade att sig i dag uti poliskammaren infinna. Då målet i dag förekom, uppystes att flera personer sett Widgren och Westertren komma upp ifrån källartrappan, der man sejan funnit ett utanlås frånbrutet en dörr, men ingenting ännu saknats. Widgren nekade som förut. Westergren, som icke infunnit sig, skulle eftersökas och upphemtas, hvartill målet anstår. — En dräng, Olof Olsson, var i dag anklagad af sin husbonde, en fiskareålderman, att i rusigt tillstånd hafva öfverfallit och slagit honom. Ölsson, som erkände sin förseelse, affördes i häkte. — En piga pliktfälldes för det hon på gatan burit bart brinnande ljus. — I poliskammaren anmäldes, att den beryktade tjufven Gustaf Otto Wilhelm Sundström och kronoarbetskarlen Carl August Bergdahl i dag kl. 7 på morgonen ånyo beredt sig tillfälle att rymma från Rindön. — Det är väl nu 9:e eller 10:e gången, som Sundströms rymningsförsök lyckats. — En ringare hade begärt kallelse på en annan ringare för det denne vid utgående från ett näringsställe omkullskuffat och sparkat honom i ansigtet, hvaraf blodvite och blånader uppkommit. Tillfråpad härom, svarade den tilltalade: Min själs ädelmod, min karakter, min välvilja emot denne min embetsbroder är känd af hela verlden. Vi ha så ofta mellan fyra ögon språkat förnuft, alldeles ensamme, att han nog sjelf kan vittna det jag varit en fredlig man. Jag har icke gjort honom något ondt. — Ni nekar således? — Ja, jag tror inte att jag slagit honom. — Var ni drucken, efter ni icke är säker derpå? — Nej, jag kunde både gå och stå temligen. — Tvenne vittnen intygade båda, att den anklagade gifvit sin yrkesbroder en spark i ansigtet, och det ena, att han förut omkullskuffat bonom. I anledning deraf bötfälldes han inailes till 19 rdr bko samt att ersätta vittnena. fr om Gålvamoedlan An rdr Ach rot hka 3t sta: