Aftonbladet – 24 september 1849, sida 1

Enligt sednaste underrättelser från Pesth förbannas Görgey, emedan han. ej sörjt för sina officerare; de som vilja ingå i rysk tjenst emottagas med öppna armar, men de som undvika detta blifva, trots erhållna pass, flockvis arresterade och instickas bland österrikiska armåens gemenskap. Den förra ungerska finansministern Duschek går fri i Pesth;. han skall hafva varit begagnad till underhandlare med Görgey. Från Komorn berättas, att Klapka, som varit böjd för kapitulation, blifvit afsatt och hålles fängslad. ITALIEN. De franska tidningarnes korrespondenter lemna följande i detaljerna till någon del stridiga, men i resultatet öfverensstämmande underrättelser om påfvens förhållande till Frankrike: I Constitutronnel heter det: Presidenten Böonapartes bref har väckt stor förvåning i Gaöta och gjort påfven mycket obeslutsam. Den 28 Aug. erhöll påfven genom kardinal Antonelli del af brefvet, hvaraf en annan kardinal: hade skaffat afskrift. Efter läsningen lade Pius armarne i kors, blickade upp mot himlen och lemnade skriften tillbaka utan att säga ett ord. Antonelli ville ej aflägsna sig, utan att pålven hade yttrat sin vilja, och fordrade att få veta hvad instruktion han skulle skicka nuntien i Paris. Påfven ville icke fatta beslut, utan att höra kardinalerna. Han sammankallade dem.; De förklarade att brefvet vore af enskild natur och icke alls kunde anses för en officiell handling. Påfven var af samma tanke; till följe deraf anbefalldes nuntien i Paris att vid sina? samtal med ministrarne och presidenten afhålla sig från hvarje anspelning på brefvet. — Denna åtgärd anses i allmänhet för en dörr, hvarigenom man ämnar komma till försoning. I Journal des Debats korrespondens från Rom af den 3 Sept. heter det: I morgon eller öfvermorgon kan Rom, om man får tro några anslag på stadens murar, blifva beröfvadt närvaron af de röda triumvirerna, och detta rån Gaöta befallda återtåg skulle kasta styrelsen öfver en del af Kyrkostaten i händerna på franska armåen, tills förhållanderna blifva reglerade. Påfven sjelf har uttryckligen yttrat, att han, efter kardinalernas aftåg och upphörandet af sitt välde i Rom, skall söka tillflykt i sina 1egationer, under österrikiskt beskydd. Vissa per: soner hade uppgjort denna plan redan unde; det de franska trupperna läto döda sig unde Roms murar. Men hvad skall påfven då göra Han skall i Österrikes intervention mellan hc nom och hans undersåter söka en mindre an språksfull bundsförvandty, och sammankalla e . europeisk kongress: derutiligger faran för Franl rike, ty det skulle derigenom komna i andi rummet, medan Österrike finge det första: Doc är denna kongress måhända så till vida fördel aktig, som derigenom de sannt liberala grund satserna blefye till större delen segrande. Ryssland lärer vilja försträcka påfven ett lå Enligt Opinione i Turin af den 7 Sept. ska fåfven hafva svarat en deputation af fyra fra ska officerare, som hade afgått till Gaöta fi att bedja påfven återkomma till Rom, att hi ej skulle återvända till Rom, så länge han så! Frankrike handla utan loyåtå. Det vill för skrifva mig lagar, och vet ickesatt jag ej ka får eller vill antaga något annat, än hvad d behagar mig att afgöra i samråd med mina ka dinaler. Och om Frankrike fortfar att handi såsom det hittills gjort, så skole vi ångra alt. hafva satt vårt förtroende till det. Vi föredraga då att förlägga regeringens säte till en annan provins än Rom, och der de katholska makterna beskydda oss och icke tvinga oss att handla efter sådana grundsatser, som Frankrike vill. I ett bref af den 4 från Rom till tidningen Nazionale i Florens anföres ett rykte att pafven ämnar begifva sig till Loretto, eskorterad af endast romerska trupper. Fremmande trupper skulle icke få finnas på 40 mils omkrets. Efter tre dagars fasta skulle påfven utarbeta en proklamation till sina trogna får, och bevilja dem hvad den heliga jungfrun i Loretto ingåfve honom. Den 12 sades i Paris att påfven icke skulle i formelt afseende underkasta sig det märkvärdiga brefvet, d. v. s. ått han icke skulle ingå på några föreskrifna vilkor, hvaremot han, på Österrikes inrådan, skulle sjelfvilligt göra några liberala koncessioner, med hvilka Frankrike sedan finge låta sig nöja. Den 14 på morgonen erhöll franska kabinettet depescher från hr de Rayneval, hvilken lärer yttra mycket bekymmer för de romerska underhandlingarnes utgång. Han ser ingen annan utväg till ett godt slut, än försoning, och tror att påfven aldrig skall förmås till antagande af napoleonska lagen och stys relsens sekularisation. Deremot berättar Assemblge Nationale, att inrikesministern förklarat den permanenta kommissionen, att svårigheterna med afseende på Rom i allmänhet öfverdrifvas och att regeringen kan vänta en god lösning af frågan, på diplomatisk väg. Den 4 Sept. ankom påfven till Neapel, på en neapolitansk ångfregatt. Påfliga Schweizargardet är åter upprättadt och har besatt Vatikanen. En fransk tidning berättar, att 7000 italienska flyktingar befinna sig på Malta och erhålla understöd af engelska regeringen. General Oudinot skall hafva anfört följande yttrande af påfven: Jag har nu varit sju månader i Gaöta, men jag stannar heldre der i sju år, än jag återvänder till Rom utan att vara frin Storhertigen af Toscana berättas hafva öfverenskommit med Österrike, att han skall upplösa hela sin arme, mot vilkor att 8000 österrikare få qvarstanna i landet. Det besannar sig att Garibaldi ankommit till Genua och der qvarhålles. af autoriteterna. I anledning deraf har sardinska ministeren fått flera interpellationer i deputeradekarimarens session den 10. Ministrarne svarade att Garibaldi förlorat sina medborgerliga rättigheter derigenom att han utan regeringens: tillåtelse såsom general tjenat en fremmandesstat, och att regeringen således hade rätt att Visa honom ur landet. Kammaren öfvergick till dagordningen, med förklaring att Garibaldis häktande kränkte de medborgerliga rättigheterna och vore en förolämpning mot italienska na