Aftonbladet – 22 september 1849, sida 2

REVY AF TIDNINGARNE. Posttidningen synes i går hafva kommit till ett lyckligt slut iwed sin långa epistel om det sednaste ungerska fälttåget. Vi gratulera härtill, och anse oss i förbigående böra rätta en förut uttalad origtig förmodan, att den bekante adjutanten vore författare till ifrågavarande opus. Posttidningen upplyste dagen derpå, alt så icke var fallet, och efter genomläsandet af gårdagens epistel kan något tvilvel icke gerna äga rum; tonen och det ohyfsade maneret deruti bör ensamt kunna bevisa att något sådant ej kan komma från det hållet vi först förmodade. För öfrigt är uppsatsen af det oskadligare slaget, ehuru författaren synes haft all möda ospard att komma till ett motsatt resultat. För att nu ej upptaga tiden med att i detalj slå P. T. på fingrarna, hvilket hvarje läsare sjelf kan göra genom jemnförande af Posttidningens sista citationer ur Aftonbladet med dettas egna artiklar, vilje vi blott i förbigående visa yrkesbrodrens operationsplan. — Ett konstgrepp användes isynnerhet med förkärlek; hvar och en vet att då uppgifterna om timade händelser äro antingen helt och hållet stridiga eller blott till vissa detaljuppgifter skiljaktiga, så är det i sådana fall ofta omöjligt att afgöra hvad som är sanningsenligast; och en samvetsgrann referent har då intet annat val, än att, så långt tid och utrymne tillåta, meddela ce olika, ofta alldeles stridiga uppgifterna. Af denna omständighet begagnar sig nu Posttidningens kriaförfattare : dylika, samvetsgrannt meddelade, olika eller mot hvar andra stridande uppgifter uppsökas med all flit, och framställas såsom bevis på motsägelse och inkonseqvens. — Ett annat påfund af samma skrot och korn, är följande: Det förefaller ofta att man i utländska blad finner korrespondensartiklar som innehålla intressanta och upplysande skildringar af dagens händelser; att kontrollera riktigheten af de deruti befintliga uppgifter är naturligtvis en omöjlighet; man får således inskränka sig till att meddela desamma i öfversättning, utan att deraf följer att red. ansvarar för innehållet af, eller ens till alla detaljer gillar, framställningen uti en dylik uppsats; äfven häraf betjenar sig nu den bottenärliga Posttidningen och använder, såsom riktiga .högtrumf i sin advokatur utdrag ur dylika korrespondenser, läggande deras ord i Aftonbladets egen mun, ehuru de uttryckligen angåfvos såsom ordagrannt öfversatta korrespondensartiklar till tyska blad. Man finner att en så beskaffad polemik icke just är af det dräpande slaget; blott man känner ordet till gåtan, så ramlar h la frasbyggnaden, och hvad som återstår att beundra är då den apparat af höflighetsbetygelser hvarmed kriaförfattaren opererat, för att ådagalägga hvilka nobla maner för närvarande af den officielle accepteras höra till god ton.