Aftonbladet – 22 september 1849, sida 1

VALKYRIORNAS BAD-.) BERÄTTELSE AF WACHSMAN. Tvenne dagar sednare satt grefve Magnus på klippan nära dvärgstenens ingång. Thiodolf stod framför honom och betraktade som det tycktes med deltagande den unge mannen, som aftorkade tvenne stora tårar som rullade öfver hans bruna kinder. Ni hade rätt! sade han sedan med darrande röst, hon kunde icke älska mig, ty hon hade intet hjerta i bröstet.n Och var det ej orätt af er att fordra genkärlek af en varelse, som blott till det yttre liknade en menniska och som dessutom med kärlek var fästad vid en af sitt eget slägte ?, ade druiden. Ja visserligen! sade Magnus. Menp— tilJade han med smärta — ,jag hade henne så kär.n ,Tänk icke mer på henne, jarl! sade Thiodolf efter en stunds tystnad. Om hon än icke varit fästad vid en varelse af sina likar, så hade ni i alla fall icke blifvit lycklig med henne. Åh, säg icke det!y svarade Magnus. Det fv många gamla sagor om sjökonungar, som värfvat sig sjöjungfrurs och hafsfruars kärlek. Och likväl ej känt sig lyckliga! inföll Thiodolf. Dessutom är hon nu för alltid förlorad för Ör. : Hvem vet! sade Muignus, fattande den gamles hand. Med er hjelp, min far., Jag kan icke återge er den försvunna, Jarl Ma gnus! sade Druiden. När någon af detta åtiika slägte faller i menniskohänder, sky de ör alltid det stället som fängslade dem. Öfvertyga er sjelf nästa fullmånsnatt och besök Valkyriornas bad och Ehorshålan; ni finner der Ut öde och tomt. ) 8p A. B. JG 208, 209, 215, 216 och 219.