bjuda handen till ett tioårigt presidentskap, till införande al två kamrar och ull armeens uteslutande från valrätten. Du sure, heter det vidare, har intet emot revisionen i och för sig sjelf, men vill blott att den stall ske under lagliga former. En korrespondent från Paris af der 12 Sept. skrifver följande: Man måste i dag läsa Odiion Barrots tidning LOrdre, för att förstå iela den triumf, som Falloux nu firar med sitt iegitimistoch prestparti. O. Barrot håller god win i afseeude på sin embetsbroders qvarbiifvunde inom kabinettet; han gör alla möjliga ko:splimanger för Fallouxs talang, men fordrar att densamme, om han blifver qvar i kabinettet, icke mer använder alla sina förbindelser och hela sin verksamhet för att störa kabinettets enhet, lIför att gilva det dementi inför hela Buropa, och för att till och med offentiigen protestera mot det kabinett, hvaraf ban är iedamot. Hvilken from önskan! Falloux förstår sitt kall TIbättre. Han qvarblifsver i ministeren för att åstadkomma densammas upplösning, som är Toundvirlig, om den ock skulle dröja något. En annan korrespondent yttrar sig så här: Ministerkrisen är för tillfället undanröjd. IMan har för hvad pris som heist veiat undvika någon modifikation af ministören före nationalförsamlingens förnyade sammanträde. Dock Tförundrar mången sig deröfver, att Louis Bonaparte, som vid sitt första samta! med FalIloux till och med i hårda ordaias stall hafva förebrått honom, att han anstillat a!a de förvecklingar, som uppstått af in:erscaotionen i I Rom, beqvämat sig att gifva Failoux offentlig satisfaktion. Falloux hade för öfrigt redan söndagsaftonen (den 9 Sept.), då presidenten återkom från sin resa till Sens, ingifvit skriftlig afskedsansökan och endast med svårighet litit förmå sig att behålla sin portfölj. fan genomdref, att den officielle Monitören följande dagen gaf dementi åt den af presidenten sje!f till Patrien sända note, enligt hvilken Falloux skulle hafva fulikomligen gillat brefvet. Endast under detta villkor gick han in på att qvarblifva i miniIsteren, hvarom regeringen var högst angelägen, emedan nationalförsamlingen i anvat fall hade måst åter sammankallas. Emedlertid hafva 50 af nationalförsamlingens inflytelserikaste medlemmar i största hast ankommit till Paris. Man nämner deribland Thiers, Broglie, Mol och Berryer., Assemblee Nationale, berättar om presidentens samtal med general Oudinot, hvilken afgifvit berättelse om sin resa till Gaöta och låtit förstå att en förlikning väl skulle kunna till en början åvägabringas, om man blott ville inskränka sig till att gifva råd. Eiter detta samtal skulle det beslut hafva blifvit fattadt,. att icke betrakta brefvet såsom officiel handling, utan blott sås,m uttryck af en personlig åsigt, som följaktligen på intet sätt binder franska regeringens politik: en not i denna anda skulle sändas till påfven och öfrige i frågan intresserade regeringar. Monitörens ofvannämnde dementi af den 10 Sept. lydde som följer: Ministeren för undervisningsärenderna har anmodat oss att förklara, det den artikel, som Patrie offentliggjort (derom att Falloux skulle bafva gillat presidenten Bonapartes bref) icke blifvit meddelad af hr Fallovux, och att han således icke kunnat gilla dess uttryck. Meddelandet af brefvet från republikens president har endast haft en officiös karakter och uteslöt hvarje tanke på offentliggörande. Falloux hade den 11 Sept. konferens med utrikesministern Tocqueville och general Oudinot. Medlemmarne af corps diplomatique hafva nästan samtlige afsändt kurirer för att underrätta sina resp. regeringar om ministerkrisen och om Fallouxs bibehållande i kabinettet. Assemblee Nationale, skrifver: Det röda partiet fattar åter mod i anledning af oenigheten bland de moderata. En ny tidning,som skall grundläggas genom bidrag af 60 Montagnarder, skall utkomma efter den 5 Okt. under titel: Moniteur de la Montagnen. Ledru Rollin skall blifva en af dess ifrigaste medarbeare. Det moderat-repulikanska partiet skall representeras af en tidning, hvilken skall religeras af Armand Marrast och blifva det Cavaigracska partiets organ. Genom reorganisation af municipalrådet för Paris bafva följande personer deri inträdi: YArgout, Bonjean, Paul Delaroche, Devioch, ick, Fleury, de Ribeirolles och Viellard; dermot utträdde: Guinard, Considerant, Pcan, sebas, Benaze, Froussard, Outin, Labeionye, 3uisson, Chevallon, Audiat och Martellet. — sland de äldre ledamöterna äro: Arago, Bixio; eupin, Horace Say och Vavin. pEsteffettesp kommentarier om presidenten onapartes bref äro följande: Det var hr Ferinand Barrot, presidentens sekreterare och ;irtrolige rådgifvare, Odilon Barrots broder, om, högst sannolikt enligt sin broders önskan, rmådde presidenten att offentliggöra brefvet ll öfverste Ney. Sedan detta emedtiertid skett, nn ministeren sig dervid; dock yttrade utries ministern Tocqueville: Jag hade heldre tt, all brefvet icke blifvit offentliggjordt.x jen man hade glömt hr Falloux. Denne hef sig till presidenten omedelbart efter sin komst till Paris och yttrade ungefär följande: Hr president, jag begär mitt afsked; jag kan icke nara säsom minister efter offentliggörandet af breft och efter meddelandet af noten i Patrien, Denna I förvränger sanna förbållandet, då det deri säges, Jag gifvit mitt samtycke till brefvet och dess of. Hliggörande, Hvad brefvet angår, så har det ieke fvit framlagdt i ministerrådet. Ni meddelade nig I en kopia deraf, sedan det väl var afsändt, men ; sände er straxt ruin mening derom och den Var e gillande. Offentliggörandet förekommer ng ligt, jag kan icke gilla der; men man kar icke cat mig till våda Man mm oil t4a.da nAtankn Iftar