Aftonbladet – 20 september 1849, sida 3

För resten ser man af diverse statistiska -beräkningar om koleran, satt dödligheten är jemförelsevis mindre i stora städer än i de mycket små eller i byar, hvarest man saknar en hop till sjukvården hörande anstalter. Detta faktum, som konstateras af Contour i ett intressant arbete om koleran i Ryssland, vederlägger emedlertid -deras påstående, som anklaga medicinen för vanmakt i denna svåra sjukdom. — BIBLIOTEEER. Frankrike äger 107 sådana, af hvilka Paris ensamt har 7. Belgien har 44 biblioteker; Preussen 44; Österrike 48; Saxen 6; Bäyern 47; Danmark 5; Toscana 9; Amerika 400. Tillträdet till alla dessa biblioteker är fritt. Största delen af Europas vigtigare städer hafva biblioteker, der böcker få utlånas. I England finnes blott ett enda sådant bibliotek, nemligen i Manchester. — NYTT ELDSLÄCKNINGSÄMNE. Åtskilliga utländska tidningar puffa för närvarande mycket för en apparat till eldsläckning, uppfunnen af en hr Philipps, och hvilken säges vida öfverträffa allt förut befintligt i den vägen. nda ifrån verldens begynnelse har man hittills trott, att det bästa ämne till släckande af eld vore vatten, i anseende till dess lätta tillgänglighet och billiga pris framför alla andra ämnen; men om man skall tro berättelsen om br Philipps uppgift. så blir vatten hädanefter onö: digt för detta ändamål. Hans fire anihilator är en liten machin, konstruerad på den principen, att ingenting qväfver elden bättre än rök. Uppfinnaren gjorde denna upptäckt vid ett tillfälle då han betraktade ett utbrott af berget JEtnas vulkan. Han såg då att en tjock vattenkolonn, som uppsprang ur kratern, icke åstadkom någon qväfvande verkan på lågorna omkring densamma. Men han observerade tillika, att röken från en brinnande buske, som af vinden drefs emot en annan buske, som likaledes var itänd, inom få minuter hade utsläckt den sednare, Från denna observation utgick nu hr Philipps med sin nya id. Beskrifningen om hans apparat är icke nog tydlig eller fullständig, att vi kunnat fullkomligt fatta dess sätt att arbeta; men såsom det synes af de notiser vi funnit härom, skall den bestå af ett kärl, innebållande en blandning af kol, saltpeter och gips. I en annan del af apparaten finnes en glaskolf, innehållande svafyelsyra, och under denna kolf ett förråd af chlorkali och ett dito socker. När nu apparaten skall sättas i verksamhet, så utsläppes svafvelsyran ur glaskolfven och faller på chlorkalit och sockret. Häraf utvecklas i ögonblicket en ofantlig volym af gas, som medelst ett rör ledes genom det kärl, i hvilket de andra ingredienserna äro förvarade, och vidare medelst någon slang riktas på elden, hvilken deraf inom få sekunder släckes med den största lätthet. (Vi meddela beskrifningen härom sådan den förekommer, och kunna således icke vidare ansvara för dess korrekthet.) Ett kompani lärer genast hafva bildat sig, för att utbreda bruket af denna fire anihilator, — I fall denna notis skulletinnebära något mera än en vanlig puff, så får man troligen snart höra vidare talas om en uppfinning, hvars vigt är lätt att fatta, då man vet att de förluster, som förorsakas af eldsvådor, endast inom England uppskattas till ett belopp af 25 millioner riksdaler banko om året. — SIDENMANUFAKTURERNAS FRAMSTEG I FRANERIKE. Innan ediktet i Nantes återkallades från 1650 till 4680, varierade antalet af sidenväfstolar i Lyon ifrån 9000 till 42,000. Från 4689 till 1699, få år härefter, voro de reducerade till 4000. År 1750, under en mer tolerant regering växte antalet ill 42,000. Från 4780 till 4788 var det 48 000. Under revolutionstiden nedgick det till 3500, och uppgick under kejsartiden åter till 42,000. Efter redens återställande vexte det småningom till 27,000 är 4827; — 40,000 år 4835 och 50,000 år 4844. Sedan den tiden har antalet bibebållit sig, oaktadt den sednaste revolutionen, med den skillnaden att staden Lyon förlorat något, medan landtdistrikterna vunnit. Oberoende af kretsen omkring Lyon, kunna i öfrigt i Frankrike och Flandern räknas omkring 55,000 väfstolar för hvarjehanda sidentyger och 20,0060 för band. Antager man att hvarje väfstol om året konsumerar 65 I silke och kan producera i medeltal varor för 4800 rdr banko, så har man en approximativ summa af 450 millioner riksdaler af sidenmanufakturerne i Frankrike, hvaraf hälften exporteras, och återstoden konsumeras i landet. — Jesuiterna uppbjuda alla medel som man kan föreställa sig för att få penningar af lättroget folk och återföra menniskoraa till de tider då den mest stupida vidskepelse herrskade. De hafva med någon framgång begagnat sig af följande manöver i Nantes: Menniskor med ett mystiskt yttre presentera sig i husen och utbjuda tvenne bilder föreställande Jesus Christus och Jungfru Maria. De aflemna först en liten prospekt, tryckt på rosepapper; sedan återkomma de med de båda porträtterna och fordra då med enträgenhet att återfå sin prospekt. Den tidning, som omtalar detta, säger att de som hafva tillfälle att offra 4 fr. 50 c. gjorde bättre att skänka sina penningar åt nödställda. — KOL TILL GULDFÄRGNDDG. De förgyllda arbeten, som frambringas i Paris och äro så utmärkta genom sin skönhet, hemta till stor del sin vackra färg från det kol, hvarmed de upphettas. Detta kol är i Paris föremål för en särskild fabrikation och försäljes af kolfabrikanterna i form af cylindrar om 2 tums diameter och 6 tums längd. Genom kemisk och mikroskopisk undersökning har man pu i Tyskland trott sig finna att ämnet till dessa i formar sammanpressade cylindrar, är kolstybbe af något hårdt löfträdsvirke och pulver af koks, sammanältadt med dextringummi. — -—L— PROF PÅ UNDERDÅNIGT NIT I TJENSTEVÄG. Vid hemmanet Backa i Westergöthland läses på ett slags minnesvård af sten följande: Westgöthars fägnad Ristad i Sten denna Till värdigt minne af den måltid Deras Kongl. Högheter Prins Adolf Fredric och Prinsessan Lovisa Ulrika sm Mm oorde oo Ad margrm äv en