Aftonbladet – 20 september 1849, sida 2

vart kära fladernesland. En sådan fruktbarhet som ler hafva vi icke på långt när, och skillnaden melan Skåne och Fyen är som mellan Småland och Skåne. Allt bär stämpel af ordning, snygghet och välmåga, och det förundrade mig föga, då jag af lera hörde det yttrande, att landet gerna kan hålla ut med ett sådant krig i tio år. Hos de bildadel personerna fann man en intagande älskvärdhet och rättframhet. men intet af den söenska stelheten och förnämheten, hvilket gjorde en riktigt godt in i sjä-) len; och ju förnämare persenerna i sjelfva verket! voro, desto hyggligare. (Jag tillåter mig icke något omdöme, huruvida en jemförelse, anställd mellan sistnämnde förhållande och det i vårt kära fädernesland, skulle utfalla till detta sednares fördel eller ej). I tvenne afseenden tyckes man dock i Danmark stå efter oss, zemligen i möblering och mat, så att en älskare af ressorter och läckerheter i dessa hän-l seenden möjligen skulle finna sig mindre belåten. Ingalunda att man svälter sig på danska öarne; tvertom, der ätes ständigt, men utom middagen, som består af 2, högst 3 rätter, endast kaffe och th med oändliga variationer af smörgåsar, samt vin. Som vi i allmänhet begåfvo oss på marsch på förmiddagarnel och kommo i qvarter om aftnarne, var nästan vår enda mat smörgåsar; potates och mjölk, som vil svenskar så mycket värdera, ät jag blott eu gång. I början voro artilleristerna föga trakterade af smörgåsarne och theet; de skulle hafva tyckt bättre om en sup och en sill, men sedan blef aptiten bättre, och på Fyen vankades ypperlig mat för manskapet och dito fourage for hästarne, hvilka vid ankomsten till Assens voro vid bätte bull, än då vi gingo hemifrån. Hvad jag på öarne, särdeles på landet, tyckte mig sakna, var vackra fruntimmer; deras kostym, ehuru snygg, föll mig ej heller i smaken. Deremot är här i Flensburg förhållandet motsatt. och jag undrar derföre icke öfver att kungen af Danmark, äfven från denna synpunkt betraktadt, icke gerna vill vara af med Slesvig. Utom sina vackra qvinnor,l! har Flensburg det vackraste läge jag sett någon stad hafva, samt springvatten i hvarje gathörn, klart som kristall, allt omständigheter, som bidraga att göra vistandet här trefligt och angenämt. Med undantag af Sachsen, Baden och Lombardiet, vet jag mig aldrig hafva sett ett så bördigt och rikt land, som det, hvilket på alla sidor omgifver Flensburg. Staden är ganska lång, har betydlig ut sträckning och en den yppersta hamn. Sjöfarten och lifigheten i hamnen hafva under de dagar, som förflutit sedan vår hitkomst, tilltagit i en oerhörd grad, och man har derigenom en måttstock för hvad staden i sin rörelse måste hafva lidit under krigstiden. Märkligt är, att på den tid jag varit här, jag icke sett en enda tiggore, oaktadt polisens verksamhet här icke sträcker sig till afböjande af tiggeri. Schleswig är ett land med vida större resurser än vi någonsin i Sverge ana, och sedan man sett det herrliga landet, finner man det helt naturligt, att Danskarne göra allt, för att få behålla det. Flensburg har ovanligt vackra omesifningar och ett läge med de skönaste utsigter. Vi hafva också hiuills haft den lyckan att hugnas med vackert väder och klart månsken, omständigheter, som icke obetydligt bidraga att förhöja naturskönheterna. — Infanteriet har till en början haft en ganska svår och ansträngande vaktgöring, och dessutom hvarje natt en fältvakt af 450 man, för att söder om staden bevaka vägarne åt Schleswig, Husum och Lech, men sedan det nu visat sig, att lugnet inom staden återvändt, har allt detta blifvit betydligt förminskadt. En som det af innehållet synes artilleriofficer skrifver bland annat följande: T. och jag bo hos en af Flensburgs rikaste borgare, fabrikant, skeppsredare m. m., hr Friedrichsen. Vi hafva hvardera ett stort sofrum och en gemensam salong, med utsigt åt en trädgård och ett det vackraste landskap man vill se. Man serverar oss alla dagar i vår salong på ett ganska komfortabelt sätt och med en butelj godt vin till middagen. Vår värd som lärer vara nära nog millionär, har på detta sätt under en lång tid haft inqvartering, som varit förenad med dryg kostnad. Då vi ifrågasätta betalning, tycker han det vara någonting högst ovanligt; han har så ofta måst förpläga gäster, dem han önskat dit der pepparen vexer, att det utgör för honom ett stort nöje att hafva hos sig danskarnes stamförvandter. Han håller nu på att inreda en kassern för hela batteriet på ett par vindar i ett af hans magasiner; öfver 40 af våra hästar stå redan hos honom; man ser tydligt, att alla hans bemödanden för vår trefnad ske af själ och hjerta. Tvenne af våra underofficerare, som voro mindre väl inqvarterade, har han godvilligt erbjudit inqvartering i sitt hus. — I södra delen af staden hafva svenskarne det måhända ej fullt så trefligt, ehuru tyskarne förstå att hålla god min och i alla fall värdera svenskarne, hvilkas anspråk, jemförde med tyska soldatens, äro så högst billiga. — Det inre af staden är äkta tyskt med husgaflarne åt gatan och smala gränder. Bodar och magasiner äro dock ganska vackra och väl försedda, samt priserna i allmänhet billigare än hos oss. Snygghet och renlighet stå här på högre punkt än hos oss och i Danmark. — — — —— LLA L I Öresundsposten läses: En meklenburgisk hr v. Haeseler har i de sista veckorna gjort i all oskuld åtskilliga turer här i Skåne och äfven utsträckt sin resa till Gräfsnäs i Westergöthland, i afsigt att söka få köpa någon för honom konvenabel större landtegendom, enär han gerna vill flytta sina kapitaler ut från det oroliga Tyskland. Det är lustigt nog att nu af Westgöthatidningar finna det bemälde herre deri trakten varit misstänkt för att vara ingen mindre man än — hertigen af Augustenburg, som skulle rest såder incognito, för alt se om sitt svenska gods. . — Organiska Lyktor i Sundsvall. Från statsfiskalskontoret i Sundsvall har den 12 Sept. d. å. utgått en kungörelse, hvari läses följande: Som instu. dande marknad härstädes kommer att försiggå under den tid då fullt mörker om aftnarna inträffar, så får undertecknad härigenom vänligen anmoda hvarje gårdsegare, hvars gårdar gränsa intill stadens större gator eller gränder och hvarest ej någon af de härstädes befintliga organiska lycktor finnas, att för upplysnings vinnande hvarje afton till kl. tio (10) hålla en lyckta tänd, hvarigenom en lättnad erhålles uti att förekomma mycket oskick och bru: igt förfarande, som ej sällan gynnadt af mörkret vid marknadstillfällen plägar inträffa. NORGE. H. M. Drottningen besåg den 10 dennes den af köpman Thor Ölsen skänkta nya lokalen för asylen i Vaterland, och lät bespisa inrättningens 200 barn. H. M. har hos målaren ÅA. Tidemand beställt ett kabinetts-stycke. TI fu annan I Marcarhladata inga under