Aftonbladet – 19 september 1849, sida 1

VALKYRIORNAS BAD-.) BERÄTTELSE AF WACHSMAN. Grefvinnan blef föga sörjd. Ifon hade alltid visat sig mer som en sträng herskarinna emot sin som än som en öm moder; fröken Siegbrit såg sig fri ifrån en sträng öfverbofmästarinna, och Rovena hade visat henne lika litet deltagande som någon annan, Hos sina undersåter var hon hatad för sin stränghet och således lätt förgäten. I slotts-invånarnes lefnadssätt föregick en märklig förändring efter grefvinnans död. Magnus kände sig friare. Förut var han föga känd af sina undersåter; nu blef han inom kort tid deras älskling, då ban visade sig mindre frånstötande, ofta var med i kretsen af sina odalmän, vid sina underhafvandes familjefester; man insåg lätt, att han var en man af menniskovänligt sinnelag. Fröken Siegbrit kunde väl icke på lång tid upphöra att betrakta Rovena som en inträngd medlem och sig som den egentliga herrskarinnan; också glömde hon ej att, vid alla tillfällen, på mångfaldigt vis gifva den unga grefvinnan en och annan droppa af galla i sin lefnads bögare; emedlertid åstadkom. detta likväl aldrig någon misshällighet dem emellan, då Rovena emottog allt med lugn och det jemnaste lynne. Siegbrit vågade likväl aldrig släppa lösa tömmar åt sitt bitande, onda lynne i grefvens närvaro, Men när fruntimren voro ensamma, uppsökte fröken hundrade skäl till samtal, som hon förmodade vara sårande för grefvinnan. Hon bedrog sig likväl fullkomligt. Rovena syntes, den ena som den andra gången, alvarsam, sluten, men derför ej ovänlig. Bitllerhet och smicker tycktes göra ) Se ÅA, B. AM 208, 209, 4135 och 9246.