Aftonbladet – 17 september 1849, sida 1

folkets raseri, och att då den sednare (hr David) ville återvända till Fredrikstadt tillslötos stads;portarne och han förkunnades, att i staden inIgen boning fanns för honom. Alldeles som skulle det härmed stå i något sammanhang berättar korrespondenten, att 150 man preussare ifrån Husum afgått till Fredrikstadt. Samma tidning meddelar en förklaring af en patriotisk Slesvig-Holsteinare i Flensburg B. Bulme, att han fortfarande emottager SlesvigHolsteinska kassabevisen till 40 sk. för riksdalern, emedan han anser att de Hifva fullt betalte, oaktadt landsförvaltningen icke tillåter deras emottagning i de offentliga kassorna. I Altona Merk. klagar en korrespondent från Flensburg deröfver, att dansk militär öfversvämmar Slesvig, och till och med visar sig der i uniform oaktadt vapenstilleståndsvilkoren. Korrespondenten förtiger, att denna militär icke är annat än de i dansk tjenst under hela kriget troget qvarblifna Slesvigare, som nu få på permission återvända till sina hemorter; och vill genom denna vanställning inbilla sina tyska vänner, att ett brott mot vapenhvilan begås. En annan korrespondent berättar såsom någonting äfven ingripande i stilleståndsvilkoren, att då en ifrån ståthållarskapet utskickad ville af egen maktfullkomlighet hålla auktion på alla materialierna vid Däppelskansarne, detta förhindrats; äfven sjelfva raserandet af dessa skansar beskrifves såsom en förfärlig våldsgerning af danskarne. Alla de Slesvig-Holsteinska s. k. gensdarmerna hade ankommit till Rendsborg, sedan de enligt landsförvaltningens befallning blifvit upplösta. En korrespondent påstår att amtmannen i Haderslebens amt Bruhn, som fått befallning att afväpna dem, icke velat efterfölja befallningen utan låtit dem afmarschera med sina vapen och sjelf följt efter, sedan han afsagt sig sin befattning. Det sanna lärer vara, att landsförvaltningen afsatt hr Bruhn, som vid insurrektionen blef anställd såsom amtman; och denne hade redan anländt till sin hemort, Kiel. Ett Kaelerblad berättar att befallning ankommit till tullembetsmännen i Eckernförde att ej låta utföra materialierna efter linieskeppet Christian VIII och fregatten Gefion söder ut. Deraf drages den slutsats, att enligt någon hemlig punkt i stilleståndskonventionen skeppen erkännas vara dansk egendom. Att borgmästaren i Kiel, Balemann, rest till Berlin, just som det omtalats att fredsunderhandlingarne nu skulle åter pågå, utgifves såsom ett slags bevis, att Preussen och Danmark skulle låta den så kallade staten Slesvig-Holstein uppträda såsom en deltagande makt i underhandlingarne. Att magistraten i Husum vägrat att såsom sin föresatte och medlem erkänna den af landsförvaltningen tillsatte borgmästaren, synes bekräftadt af en i Alton. Mercur ordagrannt införd och den 7 dennes daterad protest; men huru saken sedan aflupit omnämnes icke, oaktadt vida sednare underrättelser redan bordt kunnat anlända till Altona och Hamburg. Af Itzehoer Wochenblatt, finner man, att sedan grefve Eulenburg i Husum anbefallt preussiske kommendanten att lemna militärisk handräckning till archivernas afhemtande från de motsträfviga embetsmännen, amtman von Kaup och borgmästaren Thomsen, hade dessa funnit rådligast att utan vidare motstånd aflemna dem. Enligt bref från Husum af den 9 skola excesser förefallit i Tönningen, för det att tullförvaltaren, enligt landsförvaltningens order, velat afsända sin uppbörd till Flensburg. Man hade inslagit fönsterna hos denne embetsman och hindrat afsändningen. Ibland andra rykten, som i Hamburgerbladen omtalas, är det, att såväl grefve Eulenburg som engelske öfversten Hodges hos sina regeringar begärt att bli entledigade från sina befattningar vid slesvigska landsförvaltningen. SPANIEN. Ministerkrisen anses nu vara slutad. Bravo Murillo har blifvit definitivt utnämnd till finansminister och Seyas Lozano till minister för undervisningen och allmänna arbetena. Nya ministeren arbetar, som det påstås, på reglerandet af statsskulden. FRANKRIKE. Monitören för den 7 Sept. innehåller i forin af ett bref från republikens president till sin adjutant Edgar Ney — hvilken sem bekant befinner sig i Rom i en särskild mission — följande bestämda manifest, som på en gång lyfter den slöja, som hittills hvilat öfver den franska regeringens afsigter hvad den romerska frågan angår. Detta månifest bekräftar den visshet man redan trott sig ega att franska regeringen sedan någon tid, ehuru utan framgång, haft att kämpa mot det reaktionära partiet inom det hel. kollegiet i Rom, hvilket icke will veta af några liberala institutioner. Nämnde bref, som vid dess offentliggörande var tre veckor gammalt, är af följande innehåll: Paris den 18 Aug. Till öfverste Edgar Ney. Käre Ney! Den franska republiken har icke sändt någon armå till Rom för att derstädes undertrycka Italiens frihet, utan tvärtom för att ordna den genom att frälsa den från sina egna excesser och gifva den en sä ker grundval, i det den på thronen återupp