Aftonbladet – 15 september 1849, sida 3

del ai de anledningar, som pakalla en bDalttlre pollsuppsigt. (—stat.) RÄTTEGÅNGSocE POLISSAKER. Sistl. söndag den 9 innevarande månad på morgonen anträffades bonden Per Persson från Ahlby i Söderby Carl socken, liggande död nära Svanberga gästgifvaregård, med hufvudet krossadt mot stenarne i landsvägsdiket, men fötterna qvarsittande i den kärra hvari han åkt. Per Persson hade aftonen förut varit i Norrtelje, och medförde åtskilliga upphandlade varor; och den omständigheten att ingenting häraf saknats, gör det sannolikt att Per Persson af våda och utan annans handaverkan omkommit. — Förliden torsdag den 43 dennes har trädgårdsmästaren Anders Hultin vid Närdingsberg medelst hängning sjelf afhändt sig lifvet. Hultin, som städse skall visat ett fromt sinnelag, lärer i synnerhet på sednare tiden varit särdeles begifyen på starka drycker, och det är således anledning att kan under ett anfall af fyllerigalenskap verkställt sjel mordet. — Afskedade gardisten Olsson, som haft arbete vid Flemmingsberg i Huddinge socken, har den 40 dennes funnits hängande död å Enskede ägor utom Skanstull. Någon anledning till hans sjelfmord är ej känd, men det förmodas att han, till följd af omåttligt förtärande af starka drycker blifvit till sina sinnen förvirrad och i sådant tillstånd tagit sig afdaga. Med undantag af sin olyckliga böjelse för bränvin, irer Olsson i öfrigt under lifstiden gjort sig väl änd. — I går var förre korrektionisten Olof Olsson ifrån länsfängelset inställd i poliskammaren till förhör, emedan han vid häradsrätten uppgifvit, att nu häktade förre korrektionisten Dyring med honom begått stölden från kamereraren Blom på lägenheten Ursvik i Spånga socken natten emellan den 23 och 24 sistl. Augusti Olsson berättade att han af en kronoarbetskarl vid namn Westergren fått veta, alt uti ett kök på Ursvik befanns ett skåp, hvaruti förvarades öfver 4!, lispund silfver, som inte var svårt att komma åt. Han hade i anledning deraf öfverenskommit med Dyring, att försöka tillgripa det. Aftonen förut innan stölden begicks hade ban inköpt mat och bränvin och sedan gått hem till Dyring, som han träffat hemma i sin bostad vid Rörstrandsgatan, hvarefter de begifvit sig på väg. El. slog 40 då de kommo på Norrtullsgatan. Då de ramkommit till Ursvik, hade Olsson upprest en skrindkorg mot köksfönstret och med ett säpadt papper intryckt rutan, samt öppnat fönstret och ingålt, hvarefter Olsson med en medhafd borr borrat 2:ne hål vid låset i skåpet och uppsprängt det. Han hade sedan inplockat silfret i en säck som han utlemnade till Dyring. hvilken stod utanför på gården, hvarefter Olsson tog 2:ne lakan och 2 bylten med linne. De togo derpå vägen till Tomte Boda, hvarest Olsson uti ett bylte inpackat och nedgräft silfret i skogen och en del under en trädrot, utom 9 dussin silfverskedar, 4 dussin gefflar och dessutom 3 silfverskedar, som Dyring bekom. Derefter gingo de hem till Dyrings bostad och tog litet förfriskning, då Dyring upplagt silfret; han medförde på bordet, hvarefter de skiljdes åt. Dyring nekade i alla delar till angifvelsen. — Handlanden Joh. Lehman, som en längre tid misstänkt sin dränggosse Johan Adolf Edberg för oärlighet, hade, för att förmå honom till bekännelse, anmält saken för gevaldigern Jäderin, som anställde visitation i Edbergs bostad, hvarest han påträffade sidentyger, västar m. fl. varor, hvilka hr Lehman igenkände såsom sina. Edberg bekände då att han ej allenast stulit dessa, utan äfven en mängd andra varor, samt dessutom, alltsedan midsommartiden, dagligen penningar till större och mindre belopp. Att börja med hade han endast tagit tolfskillingar, men framgången hade gjort honom djerfvare, så att han småningom ökat valörerna ända till tioriksdalrar. — Edberg, som vid polisförhöret under bitter gråt vidhöll sin förut afisgda bekännelse, blef i häkte inmanad. — En byggmästare Jonsson var instämd till Kämnersrätten af sin dräng. Den sednare ville slippa ur tjensten, och fordrade att husbonden skulle stå till ansvar för oskälig husaga. Sedan Jonsson medgaf att drängen skulle få flytta, fällde domstolen det utslag, att drängen skulle få lemna tjensten och åtnjuta lön för den tid, han varit der, men an:åg icke bevisning om oskälig husaga vara förebragt. Jonsson hade likväl erkänt, att han, uppretad deröfver att stadstjenare kallat honom å ett allmänt värdshus, Clas på Hörnet, begifvit sig ner till stallet och der hotat drängen med att hålla honom under de återstående månaderna efter legostadgan; vidare att han satt paraplyet för bröstet på drängen och skjutit honom undan, churu, som han sade, varligt, och ett vittne hade intygat, att Jonsson sagt: du har två månader qgvar, och de ska bli långsamma; du skall pinas långsamt; jag skall hålla dig med husaga, och den skall bli ordentlig,, samt att han stött drängen för bröstet in på bara skjortan med paraplydobbskon, så att märke derefter uppkommit, hvarom också vederbörlig läkareattest förevisades. (Folkbl.) — Skomakaremästaren Österbergs hustru har anmält, att hon sistlidne onsdags e. m. skickat sin 7åriga dotter för att afhemta ett par västar, och då den lilla flickan med dem kommit i Färkens gränd, hade hon af en fremmande qvinna blifvit innarrad i en portgång och frånryckt de båda västarne, som voro inlagde i en handduk. Gevaldigern Thomas. son hade, med ledning af den beskrifning han erhållit på tjufven, dagen derpå ertappat henne på Österlånggatan, då hon befanns vara den förut för stöld straffade Fredrika Mathilda Bergqvist. Handduken och den ena västen hade hon ri:cd sig i en tere don andra hade hon sålt åt en betient, som