LITTERATUR. Sveriges Sköna Litteratur; en öfverblick vid Akademiska föreläsningar, af P. Wieselgren. 5:te delen. Upsala 1849, 668 sidd. å 3 rdr 16 sk. bko. Denna nyligen utkomna del utgör ett nytt prof på en af Sveriges flitigaste och oförtrutnaste författares arbetsamhet. Hr Wieselgrens namn och hela karakteren af hans skriftställeri är redan förut så allmänt kändt och rättvisligen uppskattadt, att derom ingenting vidare behöfver sägas. Vi skola dock med några ord anmäla det nu utgifna, hvilket utgör den sista delen af hela hans bekanta stora verk öfver svenska litteraturen. Den omfattar perioden ifrån 1809 till 4844, hvilken br W. kallar Frihetsoch Säkerhetstiden. Såsom det flere : ånger blifvit satt i fråga, väl icke alltid som föremål för direkt klander, men dock för någon undran, hvarföre förf. kallar sin bok Sveriges sköna litteratur, då den tydligen visar sig hafva till ändamål att omfatta all i Sverige publicerad litteratur, af hvad slag denna vara måtte, såväl utom som inom det skönas område (här finnes t. ex. sid. 198 en rubrik, som bär namn af advokat-litteratur); så börjar hr W. sitt företal med ett slags genmäle eller förklaring häröfver. Han förklarar väl icke saken, men han säger sig likväl ofta hafva förklarat den, ehuru ändå ej alla recens:ter fattat det, och häruti har han rätt. Hans begynnelseord äro: . Så är ändtligen med denna femte del utarbetningen slutad af mina föreläsningar öfver Sveriges Sköna Litterafur, d. v. s. efter min ofta gjorda, men ej ändå af alla recensenter fattade, förklaring, Sveriges Litteratur ur estetisk synpunkt hufvudsakligen betraktad ... Vi, för vår del, åtnöjas ganska gerna med denna art af förklaring, emedan namnfrågan här vid lag i sig sjelf är en bagatell. -Hela missförståndet har förmodligen ingen annan grund, än att hr W. i begynnelsen endast ämnade omtala den estetiska (den till det skönas område hörande, d. v. s. skönan) litteraturen, men, en gång inkommen på arbetsfältet, fick lust att skrifva ej blott om denna, utan om all vår litteratur. Detta var en god gerning, för hvilken vi stå i tacksamhetsskuld hos br W. Att han icke ändrade titeln på sin väl ackrediterade bok, efter det utvidgade ämnet, må vi ursäkta honom. Huru många böcker hafva vi icke, hvilkas innehåll ej på långt när uppfylla titelns anspråk ? Här hafva vi då en, som innefattar tio gånger mera än titeln säger, emedan här finnas anteckningar om all oskör likaväl som om ail skön svensk litteratur. Vi upprepå det: hr W:s arbete är högligen innebållsrikt. Glädjande är också, att detsamma synes vinna allt mer och mer ma:k i allmänna tänkesättet). Många hafva funnits, och skola väl alltid finnas, som icke känna sig rält belåtne med hr W:s skrifsätt, i anseende till den mindre tillgång på lugn der, förspörjes, snart sagdt i hvar rad. Men så vida detta har sin psychologiska grund hos hr W. sjelf, hvilket icke angår någon annan, så bör läsaren å sin sida deremot åtnöjas med de gan) Äfven i utlandet visar man sig värdera hr W:s arbete. Så läses t. ex. i ett finskt litteraturblad, som utgifves af rekt. Sneliman i Kuopio, en anmälan om Sveriges sköna litteratur, deruti det bland annat yttras, att den är något mer än en blott Litteraturhistoria; den omfattar Sveriges hela intellektuella cultur,. — Vidare: i den nya upplagan (af 4:a del.) äro de faktiska misstagen rättade under det att arbetet ännu bibehållit företrädet af de geniala sammanställningar och slutsatser, genom hvilka förf. beherrskat det hist. materialet och framställningen ännu lifvas af hans patriotiska enthusiasm. Hr W:ns arbete innehåller nyckeln till begripandet af vår kyrkas nuv. förhållanden och i många stycken af hela vår bildning. För en hvar, som begär upplysning, huru han och hans samtid blifvit hvad de äro, kan man icke anvisa någon ledtråd, mera egnad att föra till ändamålets vinnande.