framför det af herrar Chievitz och Hallström sist uppgjorda. Utom det att herr öfverstelöjtnanten Ericssons förslag med de deri af honom vidtagne förändringar icke lider af någon utaf ofvan anmärkta olägenheter, eger det derjemte, i följd af brons sträckning öfver Strömsborg och fördelning i två särskilda broar med flera fasta stöd, förtjensten att på en gång erbjuda största möjliga säkerhet för brobyggnadens framtida bestånd, fullkomligt utrymme för trafiken samt tillfälle till beredande af försköning och en angenäm promenadplats i hjertat af staden, hvilka sistnämnde omständigheter så mycket mindre få lemnas utan afseende, som Stockholms framtida bestånd, i anseende till dess synbart aftagande handel och industri, svårligen kan annorlunda betryggas, än genom stadens förvandling till en skön och beqväm samt i följd deraf för förmögnare personer begärlig boningsort. Vi tillstyrka alltså, att herr öfvcrstelöjtnanten Ericssons sednare af herr justitieborgmästaren Holm förordade förslag måtte varda till byggnadsplan antaget. Som vi tillika äro öfvertygade, att de kostnader, hvilka till verkställande af denna byggnad erfordras, ingalunda blifva ofruktsamma, utan ganska snart lemna god afkastning i broafgifterna, och broarbetet i närvarande tidpunkt, då staden har tillgång på öf vadt arbetsfolk samt behöfliga instrumentalier och redskap, tvifvelsutan, skulle kunna för bättre pris än vid någon annan tid verkställas, samt vi derjemte hysa den förhoppning, att brobyggnadsförslagets snillrike författare nu icke skulle undandraga sig att öfvertaga arbetets ledning, ett tillfälle, som troligen främdeles aldrig återkommer; så finne vi oss uppmanade att hemställa, det brobyggnadsarbetet måtte, så fort sig möjligen göra låter, bringas till verkställighet. Stockholm den 29 Augusti 1849. Jacob Hamilton. J. G. Schwan. Jacob Westin.