då vi nu en gång kommit att tala om anständighet, så måste jag, i trots af faran att väcka er vrede, göra er uppmärksam på damen Rovenas sätt att alltsom oftast slå sitt bår tillbaka med handen. Deita synes mig mindre anständigt, utan snarare ganska simpelt. Det föreföll mig nästan vara samma rörelse som sjöhundens, då han hbvilar och så der slår med sina simfenor. Hm! Ni har just icke så alldeles orättv, svarade grefvinnan. Men äfven detta bevisar hennes höga härkomst. Det klär ej illa, när de förnäma så der ibland tillåta sig en rörelse eller ett sätt, som eljest skulle anses för simpelt; de vilja derigenom visa att de icke äro vana att lägga band på sig, och att de endast sällan behöfva göra afseende på andras tycke., Ännu en stund samtalade damerna sålunda öfver Rovenas goda och felaktiga egenskaper, ehuru båda knappast haft tvenne minuter att betrakta den nykomna. Tre dagar derefter skedde det unga parets vigsel högtidligen i Kirkwalls kyrka. Orkadernas hela befolkning hade vid detta tillfälle strömmat tillsammans och alla voro lika betagna af Rovenas skönhet. Männen svuro på, att en så fullkomlig varelse ännu aldrig satt sin fot på öarna, och till och med fruntimren — ja äfven de fula — funno intet att anmärka på den unga grefvinnan. Då nu, efter förmälningen, öarnes jarl kallade sina vasaller upp till slottet, för att böja knä för den nya berrskarinnan, då gamla, under stormvindar och strider grånade kämpar kastade sig för den förtjusande Rovenas fötter och tryckte hennes hvita hand till sina läppar, då vid måltiden, der hela stekta får och fjerdedels Oxar vVOrc uppdukade och metallhornen fyllda med mjöd och usquebad gingo omkring laget, de stormande ropen hördes: blod och lif för Magnus och Rovena, Frejas sednaste uppenbarelse på