Aftonbladet – 15 september 1849, sida 1

VALKYRIORNAS BAD. ) BERÄTTELSE AP WACHSM AN. Medan grefven sålunda uttalade dessa ord, under en glödande passion, såg Bruiden på honom med en blick, som småningom öfvergick till det djupaste vemod. Han teg länge, sedan fattade han ynglingens hand och sade med en röst som var mycket olik sig emot förr, i anseende till den djupa smärta som låg deri: Jag förstår dig. Jag har känt som du, och jag njöt minuters sällhet för att få tillbringa år af qval. Måtte ditt öde blifva mindre sorgligt än mitt!n Och ni vill bistå mig, fader? Icke så — ni antar er min sak? frågade Magnus, utan att akta på den gamles ord. Jag vill sån, svarade Thiodolf dystert. Bet är i alla fall en lätt sak. Och huru? Endast de tre första dagarne under fullmånen, sade gubben, vär det tillåtet underjordens invånare att vistas på jorden. I detsamma de komma på land afkasta de sitt sjöhundsskinn, denna! trolldrägt som tjenar dem tlil reseskrud. Har ni gifvit akt på hvilken slags hud det var, som er älskarinna gömde sig uti? Ja, jag känner noga igen den — den var nästan snöhvit, svarade grefven. Välan!, svarade Thiodolf, då har ni intet annat att göra än att passa pi tillfället då hafsjungfrun aflägsnar sig som längst ifrån sin drägt vid stranden, för att genast med blixtens hastighet bemäktiga er den. Sålunda är hon i ert våld, ty utan sin förklädnad kan hon ej återvända i oceanen., Då den gamle uttalat de sista ord:n, föll ) Sa A. B. JV 208, 209 och 213.