Aftonbladet – 15 september 1849, sida 1

Magnus stiger i båten! En dam följer honom Hm! jag tycker att hennes skönhet just icke öfverträffar de andra menniskobarnens så serdeles.n Och detta ser ni på ett sådant afstånd? sade grefvinnan hånande. Ni måste i sanning ha ögon emot hvilka hafsörnens kunna kallas blinda. Men säg mig nu, fortfor hon i sin förra ton, har min tillkommande sonhustru verkligen endast ett öga midt i pannan, så som ni påstod om invånarna i det Permiska landet. , Båten har just nu satt i land, men damen har en siöja öfver ansigtet! sade Siegbrit. Ja, då kan jag väl ej fordra ett grundligt omdöme af er, och ni måste ännu några minuter hafva tålamod, sade grefvinnan kallt och föraktligt. Fröken bet sig förtretad i läppen. Efter en fjerdedels timma öppnades dörren och grefven kom in, förande vid handen sin trolofvade. Denna var en herrlig Junolik gestalt, och hennes former af en sådan symmetri att hon kunnat tjena forntidens konstnärer till modell. flon bar en klädning af vattenblått siden, som, slutande sig efter kroppen, snarare röjde än dolde dess sköna former. En ling tät slöja, hvars ända släpade efter henne, hängde öfver hufvudet och betäckte ansigtet. Efter allt utseende hade den halkat i vattnet då hon steg ur båten; ty den var våt nedantill. Magnus var på det högsta upprörd. Hans insigte strålade af glädje. Knappast hade han (OMMit in i rummet, förr än han ryckte silfverhjelmen af hufvudet, och sedan ban kastat! len på det runda ekbordet, gick han raskt ram till modren, aftog med ena handen slöjan å sin trolofvade och utropade: ,Moder, se här! in dotter! , Modren blef höge!igen öfverraskad af sin ilkommande svärdotters anletsdrag; hon hade!r