Aftonbladet – 15 september 1849, sida 1

göra ett dussin goda rättrogna ehristna, mer ett helt kyrkomöte är ieke i stånd att sätta ett enda blad på ett felaktigt stamträd.n Oceh har ni då så fullkomlig säkerhet, nådiga fränka, att det står rätt till med den saken? frågade Siegbrit, i det hon hånande uppdrog öfre läppen. Ja, det har jag! svarade borgfrun. Min sons utkorade är dotter till fursten Svantoplock i Fermien, och då jag likfullt yttrade mitt tvifvelsmål öfver att hennes slägt vore jemnlik med vår, svarade Magnus: Moder, jag ger er mitt riddarord, att min brud är af lika om ej bögre härkomst än vår och alla höfdingars 1 Skottland och Irland — detta må vara Nnog. Och rik — rik är hon väl äfven? frågade Siegbrit. Derefter har jag aldrig frågat! svarade grefvinnan med stolthet. Jarlen på Orkaderna benöfver ej jaga efter gods och guld. Dessa öar, let blåa hafvet som sköljer der:s stränder, äro hans, och i tornen ligger mer guld än han behöfver. Om hans gemål är af samma börd som han, för att kunna gifva honom ädla sörer, och dertill skön nog för att värdigt tunna visa sig vid hans sida, härvid kastade srefvinnan en skalkaktig blick på frågerskan, så är detta allt nog af Magni den tredjes genål. Der kommer ett fartyg på andra sidan Svara andtadde! sade fröken Siegbrit isamma ögonlick. : Min sons brud är ombord! sade -grefvinnan ned mera liflighet än vanligt. Vår stora flagga viftar ifrån stormasten; detta är ett öfverens-! ommet tecken med min son. Skeppet löper ini fjorden! ropade Siegbrit fter en lång paus, under det hon, ansträngande ina synorganer, ehuru med högsta förtret i nletsdragen, såg ut genom fönstret Se, grefvelt