Aftonbladet – 13 september 1849, sida 2

Article Image
— Uti Helsingfors hafva den 4 och 2 dennes i choleran sjukrat 24 och aflidit 8 personer; den 3 sjuknat 7, aflidit 5; den 4 sjuknat 46, aflidit 4; och den 3 sjuknat 14, aflidit 4 personer. Från den 22 Juli till den 6 Sept. kl. 8 f. m. hade af farsoten angripits 223 och aflidit 78 personer. — Ånsvarige redaktören af tidningen Upsalan, bokhandlaren Hanselli, har i tryckfrihetsmålet mot pastor Rundgren blifvit dömd till 100 rdr bko böter, eller i brist deraf 23 dagars fängelse vid vatten och bröd och 2 månaders fästning, samt offentlig albön. Upsala har åtskilliga anmärkningar att göra emot lagligheten af de åberopade lagrummens tillämpning. KUNGLIGA TEATERN. Erfarenheten har visat, att markattor, åtminstone vissa slag af sådana, haft framgång i alla länder, och det var således icke underligt, att biljettluckan till kungliga teatern bestormades i går, då Apan och Fästmannen stod på affisehen. Hvarföre skulle publiken här vara mindre nyfiken på apor än annorstädes, helst vi svenskar så ofta få höra af barska moralister, som hata den nya tiden, att visjelfva äro blott apor efter andra nationer? Men, utan politik, Apan och Fästmannen är en pjes, helt och hållet afsedd fös apspel och derefter inrättad. Historien är i korthet, att en något gammal person, som vill ställa sig in hos en ung flicka, hos hvilken han har en rival, hört att flickan har fått den vurmen att äga en apa. Som en sådan emedlertid ej är så lätt att anskaffa, beslutar friaren att kläda ut sig sjelf till en apa för att ställa sig in hos henne, och verkställer äfven detta uppsåt, men träffar genast derefter på sin rival, som kostymerat sig såsom trollkarl, för att under denna förklädnad få tillfälle att se sin älskade. Trollkarlen träffar nu på apan, finner genast att han träffat på en enfaldig kruka, och hotar, under utgjutelser af hela sin vrede och mystiska gravitet, att förvandla gubben till apa helt och hållet, om han icke iakttager fullkomlig tystnad till dess han åter gifver honom tillåtelse att tala. Under tiden har en menageriegare ankommit till stället. Naturligtvis är en sådan icke utan markattor och icke heller är det underligt om en sådan rymmer. Härigenom uppstår nu hela spektaklet. Den naturliga aran kommer beständigt och gör en mängd löjliga fukter och schabernack af alla slag, medan den förklädda apan har den olyckan att lika ofta komma efter och blifva tagen för hufvudet samt få lida straffet, ända tills mot slutet, då båda apfigurerna träffa tillsammans på scenen, qui pro quon blir upplyst och pjesen slutas såsom alla glada komedier. Hr Klischnigg, som spelte hufvudrollen för dagen — det är icke den enda gången denna tillfaller aporna — är liten till vexten och har således en passande figur för rollen, samt rättfärdigar i öfrigt sitt rykte. Han tycktes bafva ända in i de minsta detaljer studerat apornas löjliga och besatta egenheter och återgaf troget ett sådant djurs hela rörliga liflighet. Hans förmåga är, på konstens vägnar, en specialitet, som p:bliken för det mesta hade den goda takten att beundra utan handklappningar; men vid ett tillfälle, nå apan sprang upp för en lång slät bräda, som var upprest ifrån teatergolfvet till tredje radens oxöga, och kröp in der — då brast bifallsstormen i stället lös så mycket starkare, och apan inropades efter spektaklets slut. — Till den notis, som i gårdagens Aftonblad förekom angående lyriska scenens repertoir för de närmaste veckorna, kunna vi tillägga, att mamsell Mathilda Ebeling väntas hem till början af Oktober, och mamsell Julie Berwald först till början af November, såvida ej den sednares hemresa påskyndas af den betänkliga sjukdom, som träffat hennes fader, f.7d. hofkapellmästaren Berwald, efter det nervslag, hvaraf han varit förlamad sedan början af denna månad. Talscenen lärer för någon tid få arbeta med de båda apstycken, i hvilka hr Klischnigg skall uppträda, och af hvilka det andra heter Jocko eller den Brasilianska apan. Vi mena att hr Springer på sin tid uppträdde i denna. En li: ten variation lofvar repertoiren uti en enaktspjes Frieri och förställning, öfversatt från fransyskan, samt ett större effektstycke, fritt bearbetadt likaledes från franskan. Huruvida något verk af inhemske författare är på tapeten för denna termin, hafve vi oss ännu icke bekant. — De förändringar, som sedan förra terminen blifvit gjorda i salongen, syntes vid det fullsatta huset vackra och ändamålsenliga. Det har redan blifvit nämndt, att öfre amfiteatern blifvit inskränkt till 3 bänkar med 47 platser i fåtöljfason, och den nedre deremot utvidgad till 7 bänkar med 473 platser. Barrieren framför stora logen och draperiet framför kungliga logen äro nya. Stående parterren är också något litet större än förut och framflyttad närmare scenen. Taket har blifvit dekoreradt, logeraderna fernissade, och den Sergelska gruppen öfver avantscenen, som föreställer tvenne englar hållande Gustaf III:s namnsköld, och som tillförene var något dunkel, framstår nu i all sin glans. Måtte det kungliga snillets genius äfven kunna väcka upp de fosterländska sånggudinnorna — patrias musas — att åstadkomma något godt för scenen. Herre Gud om den stackars svenska akademien, hvars spiritus rector, frih. v. Beskow, sjelf varit teaterdirektör, och som nu fått sin amanuens hr Rydqvist till akademiens bord, kunde skaffa fram något vackert i den vägen. tta —— NORGE. Morgenbladet innehåller inga underrättelser om kongl. familjens vistande i Christiania under den 8, 9 och 10 dennes, eller om tiden för dess afresa från Norge. j Landtbruksmötet fortfar och man finner af namnförteckningen å de deltagande ledamöterna, att största delen af den kongl. svenska sviten Fes 4 a än ers -jr AR fr AA RR An MV -— MR

13 september 1849, sida 2

Thumbnail