Aftonbladet – 12 september 1849, sida 3

Oväsende vid höstmarknaden i Örebro. I Orebro Tidning, läses: Afven i år hafva, under höstmarknaden, fönsterinslagningar, oljud och slagsmål ägt rum. Sammanstämmande uppgifter lyda att oväsendet denna gång inledts och stenkastningen ifrigast bedrifvits af på oxbacken utom söder tull lägrade bonddrängar och allmoge, hvilka fortsatt stenkastningen äfven secan alla motståndare utaf stadsbefolkningen rymt fältet, eller genom polisens mellankomst aflägsnats. Man vill påstå att gammalt agg alltifrån det för 5 å 6 år tillbaka en häftig strid — tillställd af sjelfvaste dåvarande polischefen på stället — lefvererades i oxgropen emellan gesäller och lärgossar å ena, samt allmoge och drängar å andra sidan, haft del i slagsmålet. Stenregnet var ytterst häftigt, och utom en mängd fönsterrutor som krossats i de angränsande husen, lära äfven flera menniskor blifvit skadade. Det skedda kan nu ej göras ogjordt; men man bör vinta att vederhörande, om möjligt, taga fullständig reda på de egentlige tillställarne af oväsendet och befordra dem till välförtjent näpst; äfvensom-att de för framtiden vidtaga åtgärder till tryggande af marknadsfred, gatufred och husfred. Dylika uppträden som de hvilka detta och sistl. års höstmarknader ägt rum, borde lätt nog kunna afstyras, och det är polismyndigheternas ovilkorliga pligt att i detta syfte vidtaga erforderliga åtgärder. Nerikes Allehanda, berättar tilldragelsen på följande sätt: Det har så långt man minnes tillbaka hört till oordningarne för höstmarknaden härstädes, att fira natten till marknadsdagen med slagsmål i den s. k. Oxgropen, der hundradetals personer då äro samlade, och, för att nålla sig vakne och varme, börja med lek och sång och sluta med slagsmål, oftast och nästan uteslutande föranledt af för hvarje marknad diktade otidiga visor, riktade mot än det ena, än det andra häradets eller socknens allmoge och späckade med urgamla öknamn, på hvilkas tillämpning ingen tar miste. En och annan gäng har väl ock inträffat, att några kittsliga ynglingar från staden tillställt oreda bland allmogen och dymedelst framkallat stridslusten, men det har dock för det mesta lyckats polisen att afhålla stadsoch .landtboerne från detta nattliga umgänge med hvarandra, och man har sett att, sådant oaktadt, blodiga uppträden emellan allmogens egna barn egt rum, dock ailtid på sjelfva marknadsplatsen utanför staden. Den nu tilländatupna marknadsnatten blef dock härifrån ett bedröfligt undantag. Från temligen säker hand hafva vi den underrättelse, att allmogens lekar och sång denna gång blifvit störde genom stenkastning inifrån staden, Några okynniga personer lära nemligen från taken i målaren Holmgrens gård hafva kloc-an vid pass 11 på natten kastat sten öfver tenngjutaren Lindbergs nästintill marknadsplatsen belägne hus och såmedelst skadat de närmast Stadsgatan stående marknadssökande, och det oväsende eller skrik som härigenom uppstod, spridde sig genast öfver hela platsen och framkallade till tullen hela bondskaran. I okunnighet om rätta stället, hvarifrån stenkastningen skedde och troligast i den öfvertygelse att den verkställdes från Lindbergs gård, eftersom stenarne nedkommo öfver hans tak, företog sig nu allmogen att betala med samma mynt; men slungade stenarne icke öfver taken tillbaka, utan in genom fönstren på huset, så att icke mindre än 34 fönsterrutor inslogos för det mesta till i rummen boende äldre fruntimmer. Den vid tullen placerade vakten kunde här uträtta ingenting och tog derföre sitt parti att retirera. Ingen menniska vågade sig ut ur husen af fruktan att bli stenad, och massan fick derföre, ohejdad, framfara bäst den gitte. Också stadnade det icke vid stenkastning på Lindbergska huset. Hopen ryckte framåt stora gatan, allt under hurrningar och idelig stenkastning dels utåt sjelfva gatan, dels mot portar, väggar och en del fönster, och ropen rappa på gossar, vi ska klå stassare (stadsboerne), ser ni inte di ä rädda,, i förening med ett skri, som endast en vild bondhop kan ästadkomma, satte hela södra staden i yttersta förskräckelse. Stadsfiskalen och med honom följaktligen 3 å 4 personer lyckades väl att få tag i ett par personer af de stormande, hvilka arresterades, men härmed uträttades för oskickets hämmande ingenting och bombardaringen fortsattes derföre till närmare kl. 3 på morgonen. Tillsammans omkring 80 å 90 fönsterrutor inslogos. — Iogen menniska blef dock veterligen skadad. Huruvida polisen kommit de personer på spåren, som kastade stenar från Holmgrenska gården, är ännu ej kändt; men det förefaller oss, som vore sådant till och med mera angeläget och ändamålsenligt, än att spana efter deltagarne i böndupploppet. Det är icke troligt att hr Holmgren sjelf och hans folk kunna vara fullkomligt okunnige om, hvilka de personer voro, som kastade sten från hans tak, då deremot det blir ytterst svårt, om icke rent af omöjligt, att få reda på de verkligt brottslige bland allmogen. Nu, såsom alltid, skrifves oordningen på räkningen af försummelse eller bristande uppmärksamhet och energi hos polisen, men ingen vill veta om verkliga förhållandet eller det, att polischefen — det är här i staden stadsfiskalen — icke har mer än tre (säger tre) Fersoner att kommendera, utom brandvakterne, hvilka, efter hvad kändt är, egentligen icke äro att anse såsom personer i fråga om bevakning. Lyckas det stadsfiskalen att taga reda på upphofven till uppträde: och få dem lagligen näpste, sä anso vi honom för denna gången hafva gjort allt hvad på honom enkommer; men han bör dock, till förekommande af dylika tilldragelser i framtiden, vidtaga mått och steg för erhållandet af tillräcklig hevakning för Stmincfone denna marknad nå året.,.