Aftonbladet – 12 september 1849, sida 1

VV LL L L MM Jmin önskan. Jag reste på någon tid i fjerran land med Weldas bild i mitt hjerta, och inIgen af de qvinnor jag såg, ehuru sköna de än voro, förmådde uttränga henne derur; jag låterkom som jag rest bort, med det fasta beslutet att afvakta mera gynnande tider för min förening; då såg jag en varelse, jag vet ej rätt Isjelf om hon var en menniska, engel eller drömbild, men ifrån detta ögonblick var jag som förändrad. Jag vredgades emot mig sjelf, jag hatade mig, emedan jag fann att jag kunde älska den ädla goda Welda mindre än denna, men — förakta mig, gerna jag förtjenar det! — min första kärleks bild blef med hvarje dag blekare och färglösare, och denna andra fängslade mig med förtrollande fjettrar, som jag ej kände mig mäktig att bryta. I början trodde jag ej mina sinnen, jag trodde att det var en villa som insnärjde mig i sina garn! Olyckligel sade Druiden allvarsamt. Jag känner styrkan af er lidelse. Men berätta buru det gick till.n Återkommen med min kärlek till Welda erför jag med förvåning att flickans fader sändt henne till en aflägsen ö vid Skottland. För att icke duka under för en tilltagande tungsinthet, tvingade jag mig nästan att återtaga mina fordna förströelser. Jagt och fiske sysselsatte mig utan att derföre roa mig, då erfor jag en dag, sedan jag utan fångst måste iter vända hem, att det fanns ett ställe vid jkusten som lofvade en bättre lycka åt den om hade djerfhet nog att våga sig dit. En sammal fiskare berättade mig nemligen om Valkyriornas bad och Thors håla. Han sade ig sjelf hafva varit der en gång, och att rikelom -på fisk och sjöfogel vore öfver all bekrifning. Mycket annat talade ban äfven om om jag likväl måste anse som en saga, men om stegrade min nyfikenhet i högsta grad, ch jag beslöt att redan följande dagen begifva