Aftonbladet – 12 september 1849, sida 1

Jatt jarlen nästan icke kunde förstå honon Hvarför stören j mig i min nattro? Fader, vredgas ickel svarade ynglinge med skygghet. Du visste ju att jag skull komma, du sade mig det ju förut då om af tonen, i kretsen af stenarne vid Stennis, när när ... Hvarför talar ni ej ut ordet, Jarl af Ork ney ? föll Druiden honom i talet. ,Ni tala väl om den der afton då ni lög om er kärlel för den arma Welda, och då ni ville göra e ed vid Odin genom helga klippan ? Ni gjorde rätt uti att afhålla mig derifrån! återtog Magnus. Ni visste hvilka oöfvervin. nerliga hinder lågo i vägen för mina önskningars uppfyllande, jag behjertade ert råd och har följdt det., Och nu kommer ni hit i midnatsstirnman för att tacka mig? Ar det icke så,, sade Thiodolf med förakt. Vid Odin, jag skulle kunna hata er, om jag ej kände medlidande med er. Jag kommer att begära råd och hjelp af er! sade Magnus, i det han fattade Druidens hand, som denne med motsträfvighet lemnade honom. Ja, fader, jag kommer bedjande, bönfallande, som ni förutsade det vid Stennis. Jag går ej härifrån och öfverger er ej förr än ni lofvat mig råd och hjelp., Tala ut hvad ni villl sade Thiodolf allvarsamt, ehuru blidkad, som det syntes, och visande med handen på ett stenblock der han ville sätta sig utmed ynglingen. Fader!) började ynglingen sitt tal med darande röst. Jag vet att ni skall förakta mig, a, kanske hata mig; men, om ni någonsin erarit ett ungt bjertas känslor, så skall ni visst cke neka mig ert medlidande. — Jag älkade Welda med hela den första kärlekens raft och innerlighet. Jag hade fast beslutit! tt göra henne till min maka; det var omöjigt. Oöfverstigliga hinder lågo i vägen förl