Aftonbladet – 12 september 1849, sida 1

— Ä— —— — HA byggare, förmäler, att en trolljuvel ligger de och väntar på den lycklige upptäckaren deraf likväl är det sanmolikast, att ur någon springa i klippan vatten sipprar ut öfver en slät sten upplyst af midnattssolen, som under nämnde månader i denna höga nordliga latitud, genom afspegling i snömolnen omkring Wart-Hills topp, röjer sig och sålunda åstadkommer detta magiska sken. Längst bort i dalen ligger en återstod af forntiden, ett klippstycke, som af resande betraktas med nyfikenhet och af invånarne med aktning. Den inre sidan af stenen ir urholkad af menniskohand, likt tvenne hvilobäddar, mellan hvilka man lemnat ett smalt rum. Denna skall fordom hafva varit betäckt med en tung sten, som setat fast med gångjern. Den i nordlandssagorna omtalda trolllvergen Thord skall fordom hafva bebott lvärgstenen, och om man skall tro Hoys inyggare, sitter det missbildade husets herre innu utanföre sin boning i middagsoch afonstur.derna. Det var en ljum sommarnatt och den omvämnde dalen var endast sparsamt belyst af nånen då grefve Magnus, insvept i sin kappa, anade sig väg mellan de hvassa klippstyckena ch de skramlande kiselstenarne till dvärgsteen. Redan hade den besynnerliga karbunkeln å vårdberget synts till, men nu, sedan måens skifva gått i molnen, tycktes den lik en lödröd jernskifva. Ynglingen hade nu hunnit! erget och allt var tyst som i grafven. På enl ång öppnades den tunga stendörren som stänge bergshålan, och Thiodolf, Druiden på Hoy,l. om långsamt fram. Den gamle bar en snö-lj vit klädnad, ombunden af en mörk gördel il: vilken en krokig knif var instucken; hansi ala bjessa betäcktes nästan helt och hållet afl: n björklöfskrans. l Hvad viljen j mig, Jarl? frågade den gamlel: ed mörk uppsyn och på så gammal norrska,