Aftonbladet – 12 september 1849, sida 1

VALKYRIGENAS BAD. ) BERÄTTELSE AF WACHSMAN. Till detta ställe var det, som Magnus nr styrde sin kosa, och, ehuru hemliga han höll sina exkursioner, hade likväl ryktet utspridt, att grefven efter solens nedgång besökte Valkyriornas bad. Ja, Sven Sturleson, en gammal fiskare, som stod i särdeles gunst hos grefvinnan, hade ansett sig skyldig att underrätta sin herrskarinna om sonens farliga jagt. partier. Han påstod sig vara född på Ferröarne och noga känna nyckerna hos dessa Draus eller dvärgar, hvilka man i hans hemland kallade Underjord ns folk, och att han rätt väl visste, att dessa alltid bo der, bvarest blod utgjutits eller der fara var för handen, och detta kunde ej nekas af någon, som förstode si; på den så illa beryktade kusten. Han trodde att grefve Magnus lätt kunde omkomma der. Dessa sista ord förfelade ej sitt intryck på grefvinnans bjerta, som, ehuru främmande för moderskärleken, likväl bälvade för firan att se öarnes beherrskare, sin enda ättling, i lifsfara; hon besvor således grefven, att icke mera göra detta farliga ställe till mål för sina jagtfärder. Knappast hade grefvinnan sagt detta, förrän Magnus, emot sin vana, med häftighet sade sig vilja veta dens namn, som vå-. gade alt utforska hans vägar och oroa hans moder utan skäl. Han påstod sig vara ifrån barnaåren bekant med det stormiga hafvet och alla dess faror bättre än någon annan, och att han ej vore någon gosse, saom man beböfde vara uppmärksam på vid h steg. Dessutom vore det ej sannt, att han desvis valde Valkyriornas bad till sina jag nu,