Aftonbladet – 8 september 1849, sida 3

veta, att grefven alltid tog vägen åt de ensligaste och vildaste ställen på öarne, som voro mera sällan besökta af fiskrarne. En gammal sägen sedan hedendomen om öfvernaturliga syner och en osynlig makt, som herrskade öfver ön, hade afskräckt menniskor ifrån att nalkas. Man påstod, att hvarje fiskarebåt der ovilkorligt måste förgås, då tid efter annan ett slags sjöjungfrur visat sig, som voro lika sköna som farliga och som endast hade den önskan att skada, samt hvilka ingen dödlig fick ostraffadt nalkas. Det ställe, som här omtalas, låg på öns vestliga sida, hvarest svarta stenbrott höjde sig flera hundrade fot öfver sjön. Mellan dessa sträckte sig en smal hafsvik eller så kallad fjord inåt landet. Denna fjord var så smal, att knappast tvenne båtar kunde ro utmed hvarann och endåst när hafvet var fullkomligt lugnt kunde man på en sådan begifva sig dit, ty minsta vindkast förorsakade här förfärliga bränningar, som kunde växa höga som hus och stänga vägen för den djerfvaste sjöman. Några fot ifrån inloppet vidgade sig fjorden till en vid bassin, som till och med vid de häftigaste stormar bibehöll en lugn yta. Med undantag af en vid pass hundra steg bred väg, som med sin mjölkhvita sand böjde sig i en halfcirkel omkring vattnet, var denna bugt öfverallt innesluten af höga, mörka klippor, hvarest sjöfåglarne hade sina nästen; och att ifrån landsidan bana sig väg dit öfver dem, skulle hafva medfört lifsfara. I bakgrunden af bugten var en klipphåla, som emottog den påträngande floden i sitt omätliga g2p och utgöt den åter då ebben inträffade. Ett ofantligt klippblock understödde detta hvalf och öfver vattnet derinne höjde sig några stenhällar, som erbjödo ett angenämt hviloställe åt sjöhunden, när han länge tröttat sig i hafsvågorna. Då aldrig ett menniskoljud, endast hafsmåsarnes skri och sjökalfvarnes råmande här läto höra sig, då aldrig ett menniskospiår visade sig på sanden, endast märken efter sjöhundar och simfåglar, så hade infödingarnes fantasi befolkat denna bugt med öfvernaturliga varelser och gifvit denna jugna bassin namn al Valkyriornas bad.